Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barnklassiker med evigt liv

/

Annons

Barbro Lindgren har meddelat att hon aldrig mer kommer att skriva något för barn. Det känns vemodigt och dystert. Det har varit självklart, att hon levererar nya böcker hela tiden och säkert har det blivit ett hundratal allt som allt. Ibland har hon själv illustrerat men ofta arbetat tillsammans med någon av de bästa bildkonstnärerna. En tröst är att Barbro Lindgren tänker fortsätta att skriva för vuxna, både prosa och poesi, får man hoppas.

Gröngölingen är på väg (1974) gavs ut på nytt förra året och innehåller dikter för barn och andra som det står på omslaget. Det är här den ofta citerade Gråt inte för att jag är död återfinns bland andra existentiella dikter om livets början, livets slut och allt däremellan. Det är hudlöst vackert och fulländat uttryckt, utan plåstrande, bara rättframt och kompromisslöst. Det är nog den bästa bok man kan ha till hands när barnet börjar fråga om döden. Barbro Lindgren är ingen idylliker, grundkänslan är att människolivet är skört och kort. Att nå fram till en annan människa och känna ömhet och värme är det finaste som finns. Ta en dikt i taget och läs den när det är läge. Den här känns som musik:

Solen hetnar

och havet slår

hästen stampar

dagarna går

Molnen driver

och gökarna gal

dungen står

som en festsmyckad sal

Mörkret lyser

och sorgen känns tung

svårt att bli gammal

svårt vara ung

Stjärnorna vitnar

natten tar slut

jag sjunger sånger

som ingen hört förut.

Dagbok från hönshuset (2010) med fina bilder av Kristina Digman skulle alltså vara Barbro Lindgrens sista barnbok, suck. Stilen är Barbros karaktäristiska jagberättelse om livet med djuren på Ölandsgården, där hon numera bor.

Första bilden visar det präktiga portskjulet som man måste igenom för att komma till gårdsplanen och alla husen. I det stora huset bor jag och Mimmi och Elsa och moster Elin. Det visar sig att Elsa och moster Elin har egen ingång för de är katter och Mimmi är en vallhund. Med Mimmi är det så att hon inte går att uppfostra på vanligt hundsätt eftersom hon inte låter sig mutas. Ungefär samtidigt som den ohyggliga tsunamin blir tuppen Mahatma uppäten av en räv och den ena katastrofen efter den andra inträffar. Tidsmarkörer fast på en annan nivå är också fjäderfänas namn, Julia Cesar, Gösta Bernhard, Sickan Carlson, Putte Kock…

Livet är grymt, djuren dör men nya kommer istället. Årstiderna växlar. Dagboken blir nog en klassiker.

Mer läsning

Annons