Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Barmhärtighet – och rättvisa

Annons

Barmhärtighet sa hon. Vad som nu behövs är att brasilianarna visar sina spelare barmhärtighet. Väl uttryckt av fotbollsexperten Johanna Frändén i SVT inför matchen Argentina -Holland, en sändning som inleddes med funderingar kring det brasilianska lagets kollaps dagen dessförinnan.

Ordet barmhärtighet används inte alltför ofta. Men det skulle nog behövas på fler håll.

De styrande i Israel verkar inte känna till ordet. 500 skadade och 80 döda är facit i skrivande stund för bomberna över Gaza. Det är svaret på robotattacker mot Israel som inte dödat någon.

Israel tror inte på barmhärtighet utan på en mångdubbel hämnd.

Och det är värre än så. I går i DN kommer den israeliske journalisten Gideon Levy nära sanningen när han skriver: ”Israel vill inte ha fred. ... Det är rent av så att Israel aldrig velat ha fred – en rättvis fred som bygger på kompromisser från båda sidor.”

Bosättningarna på ockuperad mark är det tydligaste beviset för det, enligt Levy. Han har också helt rätt i att Israel, om man haft en verklig fredsvilja, självmant skulle ha stoppat alla byggnationer så att Osloavtalet kunde ha blivit verklighet.

Lägg till detta att Israel inte längre nöjer sig med de 1967 års gränser som Levy kallar: ”alla kompromissers moder, den (relativa) rättvisans röda linje,” Mot Israel duger inte barmhärtighet. Världen måste sätta Israel under verklig press, om fred – och rättvisa – ska bli möjlig.

Vad ska vi då säga om Irak, ett land på väg att upphöra som stat. Där saknas också all barmhärtighet.

Etniska och religiösa motsättningar blandas där till en livsfarlig mix. USA kunde störta diktatorn Saddam Hussein men man saknade insikt om vad som skulle ske därefter. Efter det inbördeskrig som följde i delar av landet följde sen några år av mer hopp. Men med en regim i Bagdad som saknar förmåga att se till andra än de shiitiska gruppernas intressen, så har sunnitiska grupper åter närmat sig de islamister i Isis som vill införa en gudsstat av närmast medeltida principer.

Händelserna i inbördeskrigets Syrien gav islamisterna chansen. Hundratusentals har redan fördrivits. Värst har mindre grupper, som kristna, drabbats. Men den stora sunnitiska gruppen behöver också skydd mot islamisternas övervåld.

Nu har det gått så långt att den kurdiska delen av landet som varit så gott som självstyrande i över 20 år, nu talar om självständighet.

Baksidan är rapporter om hur folk av andra grupper nu fördrivs även där.

Förhoppningsvis kan Irak bestå som en stat. Trots allt har de gränser som nu råder, med sitt koloniala ursprung, fungerat i snart hundra år. Om landet ändå splittras gäller det att se till att minoriteterna skyddas. Om inte av barmhärtighet så av rättvisa. Svante Säwén