Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bara kompromissvilja från den som styr fråntar SD inflytande

Annons

Om sossarna tar hjälp av SD tänker inte jag rösta på Löfven, sa min inte alltför politiskt bevandrade bekant. Han hade på nyheterna sett Moderater som påstod att det var det som skulle hända när de rödgröna partierna försöker stoppa de skattesänkningar som den borgerliga regeringen lånar till.

Han har förstås rätt i att det får bli ett annat parti om sossarna börjar samarbeta med de främlingsfientliga.

Nu är det verkligen inte det som sker, men det är lätt för den ouppmärksamme att ta miste. Och det beror på att de borgerliga framställer det så. Det i sin tur beror på att de borgerliga i det partipolitiska spelet inte tar sitt ansvar för att hålla Sverigedemokraterna borta från inflytande.

Det sker bäst genom att ett minoritetsstyre lägger förslag som kan gå igenom utan att Sverigedemokraterna ges utslagsröst. Det måste vara de styrandes ansvar att så sker.

Det kräver en kompromissvilja som de borgerliga, främst Moderaterna, saknar. Varför pekar jag ut Moderaterna? Jo, Moderaterna vet att deras enda chans att få styra är att bibehålla en stenhård blockgräns. Det är därför Reinfeldt försöker få sossarna att lova att det block som blir större ska få regera även om det på grund av Sverigedemokraterna får regera i minoritet.

Det är precis den hållningen som gett Sverigedemokraterna sitt oproportionerligt stora inflytande under denna mandatperiod.

I stället för att de borgerliga tar sitt ansvar för att lotsa sina förslag genom den beslutande församlingen, säger man nu att det är Socialdemokraternas fel om de genom att lägga förslag som får en majoritet bakom sig, ger Sverigedemokraterna inflytande.

Det man då i realiteten säger är att sossarna inte ska lägga några politiska förslag alls, för att skydda de borgerligas minoritetsstyre.

Detta är ett märkligt krav eftersom det måste åligga de styrande att ta ansvar för vilka beslut som till sist antas. Misslyckas man där måste man självklart avstå från sina taburetter.

En helt annan sak vore det om de rödgröna partierna skulle välja att samarbeta med de främlingsfientliga. Det är ju vad högern nu gör i Norge, där högern tröttnat på att vara i opposition och därför har för avsikt att samverka med Fremskrittspartiet. Men det sker inte i Sverige. I varje fall inte ännu. Och för de rödgröna är det otänkbart.

I spelet kring de sänkta skatterna och budgeten finns också en annan aspekt. I den budgetordning som antogs efter 90-talskrisen finns på regeringsnivå stor möjlighet att regera i minoritet eftersom budgeten antas i sin helhet.

Oppositionen attackerar från olika håll vilket, till skillnad från i kommunerna, gör det närmast omöjligt att fälla budgeten.

Samtidigt ville man ju efter denna Sveriges djupaste kris inte att en minoritetsregering skulle kunna spendera för mycket pengar. Därmed finns hårda regler kring alla utgiftsökningar.

Nu menar Socialdemokraterna och Miljöpartiet att detta skydd måste gälla även för den andra formen av budgetförsvagning, alltså skattesänkningar.

Det är på den grunden som de rödgröna försöker stoppa höjningen av brytpunkten för statlig skatt. Det är en höjning som gynnar relativt välbeställda och som ingen ens påstår skapar jobb. Den är extra utmanande i ett läge där finansminister Anders Borgs (M) budget går med underskott.

Detta är att frångå praxis säger Moderaterna. Samtidigt är det uppenbart att det inte strider mot några regler. För i veckan har den utredning som ser över detta, sagt nej till den förändring Moderaterna önskar sig, en förändring som skulle möjliggöra just skattesänkningar även om de inte har en majoritet bakom sig. Vad som behövs för att hålla de främlingfientliga från inflytande, är kompromissvilja från den som styr.