Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bakslaget: uppåt på vågen

/
  • ”Jag måste göra högskoleprovet först”, skojar Marie Englsperger som ska fylla i en tjocka lunta hälsoenkät inför operationen
  • ”Har inte viktnedgången lyckats fullt ut får du en ny operationstid längre fram”, säger kirurgen Ulrika Kirke till Marie Englsperger.
  • ”Jag måste göra högskoleprovet först”, skojar Marie Englsperger som ska fylla i en tjocka lunta hälsoenkät inför operationen
  • Kirurgen Ulrika Kirke berättar hur operationen ska gå till. Sedan september har den utförts 67 överviktsoperationen på Östersunds sjukhus.
  • Inskrivningssköterskan vill veta hur det kommer sig att Marie Englsperger blivit överviktig
  • ”jag ska klara av att gå ner sex kilo innan nästa måndag”. Det är en besviken Mari Englsperger som tar mot beskedet att viktkurvan stigit.

Operationsdagen närmar sig för 25-åriga Marie Englsperger från Hackås. I går var det dags för inskrivning och hon var väldigt förväntansfull.
Äntligen ska hon få den hjälp hon så väl behöver för att komma tillrätta med sin övervikt.
Men innan en operation kan genomföras måste hon gå ner 6 kilo av egen kraft. Där är hon inte än. Nu flåsar tiden henne i nacken.

Annons

I går kom första bakslaget för Mari Englsperger från Hackås som ska opereras för sin övervikt om en dryg vecka.
Denna vecka har hon nämligen gått upp 1,2 kilo, vilket kan äventyra operationen.

– Hon måste ha gått ner minst sex kilo annars ställs operationen in, var det hårda budskapet från kirurgen Ulrika Kirke.

När LT träffade Mari Englsperger för drygt en vecka sedan vägde hon 125,6 kilo.

– I måndags vägde jag mig i Myrviken på hälsocentralen och då visade vågen på 122,2 kilo alltså minus 3,5 kilo, säger Mari Englsperger.

Nu, tre dagar senare, visade vågen på 123,4 kilo och Mari Englsperger fattar ingenting.

– Jag har gjort allt rätt, jag rör mig mer än jag egentligen klarar av och dricker som jag ska, säger hon. Nu kommer jag verkligen att hårdköra för jag ska klara detta.

Midjemåttet visar ändå på en minskning, från 132 cm till 128.

Men Marie Englsperger är inte den som låter sig slås ner. Nu kommer hon att kämpa ännu hårdare för att gå vad som behövs. För att få en rättvis bedömning ska hon också få väga sig på kirurgens våg ytterligare en gång innan operationen.

Det är mycket praktiskt som ska gås igenom innan. Hon får berätta för inskrivningssköterskan på kirurgavdelningen hur hon mår och vad den främsta orsaken är att hon väger så mycket.

– Det handlar om dåliga rutiner och matvanor men det är också genetiskt betingat, säger Mari Englsperger. Alla i min familj är stora: farmor, pappa och mamma.

Hon får veta att det efter operationen är viktigt med regelbundna matvanor, hon får aldrig vara utan mat så länge att hon blir vrålhungrig. För blir hon riktig hungrig då slår reptilhjärnan till och då kan hon börja stoppa i sig snabba kolhydrater. Och det är inte bra.

Det hon måste få bort innan operationen är fettet som ligger runt levern och en bieffekt av det är att godissuget kommer att försvinna.

– Kniven botar en del men inte allt, mycket sitter i huvudet, får hon veta. Det här är ingen lätt resa, som många tror. Det är definitivt inte någon genväg.

Nu handlar det om en livsstilsförändring som måste gälla livet ut. Det handlar om att endast stoppa bra saker i den lilla ”magsäcken” som blir kvar.

Men klart är att det bara är vinster att se fram mot, överviktiga går omkring som tickande bomber när det gäller att drabbas av diabetes och högt blodtryck, något som Mari Englsperger varit förskonad mot än så länge.

Inskrivningssköterskan säger också att Mari Englsperger ska bereda sig på att hon ändå kommer att uppleva sig som tjock efter operationen, eftersom inte hjärnan hänger med riktigt i viktnedgången.

Dessutom kommer hon att bli annorlunda bemött allt eftersom kilona rasar.

Efter en allmän information från en sjukgymnast om att de snabbt måste ta sig ur sängen när de vaknar efter operationen, får de även lära sig enkla övningar för att få igång blodcirkulation och andning.

Därefter får Mari Englsperger träffa Ulrika Kirke, den kirurg som ska genomföra den så kallade gastric bypass operationen assisterad av Gunnar Edlund.

– Det kan finnas vissa felkällor, kanske något med förbränningen som inte fungerar, tröstar Ulrika Kirke med då viktkurvan börjar peka uppåt. Men du ska få väga dig igen på fredag innan operationen.

Men beskedet är solklart, har Marie Englsperger inte lyckats gå ner sex kilo fram till operationsdagen skjuts operationen upp. Då får hon ett nytt datum längre fram.

– Operationen tar runt 1-3 timmar, hittar vi något allvarligt kan vi bli tvungna att öppna hela magen, säger Ulrika Kirke, då väcker vi inte upp dig först.

– Kommer ni att plocka bort gallan när ni ändå håller på? undrar Mari Englsperger.

– Nej, var fjärde kvinna har gallsten men vi tar aldrig bort ett friskt organ, blir beskedet från Ulrika Kirke.

– Du kommer hit på operationsdagens morgon och då gör vi i ordning dig för operation. Du är den första vi opererar den dagen och därmed är det även minst risk att det ska bli något strul.

Det som skulle kunna ställa till det är om vinterkräksjukan blir allt aggressivare eller om det händer något traumatiskt som operationssalen behövs till det.

Ulrika Kirke berättar om risken för blodproppar och att Mari Englsperger måste lära sig ta proppsprutor själv eftersom det ska göras även efter att hon åkt hem. Dessutom måste hon äta två kurer med antibiotika för att förhindra infektioner.

– Och så måste du få i dig, protein, protein och åter protein under minst en månad efter operationen. Det mest brutala är kanske att du kommer att vakna på operationsbordet och får där själv hjälpa till att flytta över till ”egen säng”.

Därefter blir det uppvaket under några timmar innan Marie Englsperger flyttas till vårdavdelning. Går allt som beräknat kommer hon att få åka hem efter några dagar.

Länstidningen kommer förstås att vara med hela vägen.

Mer läsning

Annons