Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Await the End: Vi är sjukt peppade

/
  • Await the End har skrivit låtar ända in i det sista och började repa inför spelningen på Yran i går. ”Vi är sjukt peppade”, säger Jocke. Från vänster: Viktor Strandberg, bas, Jocke Rehnholm, sång, John Falk, gitarr,  och Christoffer Abrahamsson trummor.                Fattas på bilden gör gitarristen Marcus Boström.

Samhällskritiskt och miljövänligt. Await the End är ett modernt band, helt rätt i tiden. Tidigare i år gick de och vann länsfinalen i Musik direkt. Att de sedan skulle få en plats på Yranscenen var kanske ganska givet, ändå blev medlemmarna glatt överraskade.

– Jag trodde jag skulle svimma. Det är en dröm som går i uppfyllelse, säger Jocke.

Annons

Det doftar potatisbullar och bacon redan i hallen i trummisen Christoffer Abrahamssons föräldrahem. Och mycket riktigt, en bit in i den gula villan sitter alla medlemmar i Await the End och mumsar middag med god aptit. Efter att föräldrarna försäkrat sig om att alla är mätta och belåtna försvinner de snällt. Killarna sväljer sista tuggorna och tar med oss ner i källaren, där replokalen finns. Här samlas medlemmarna åtminstone ett par kvällar i veckan.

Await the End föddes för nästan precis ett år sedan och det har tagit en stund att hitta formen för John Falk, Viktor Strandberg, Christoffer Abrahamsson, Jocke Rehnholm och Marcus Boström.

– I början kände vi oss ganska oseriösa och lekte oss fram genom att försöka likna andra band. Vi hade till och med ett uppehåll eftersom vi inte visste riktigt vad vi skulle spela.

– Det är faktiskt först på senare tid som vi lärt känna varandra som musiker, säger Viktor.

Medlemmarna har olika musiksmak och lyssnar alla på olika band. Någon går igång på amerikansk old school-metal, någon på experimentell dödsmetal. Kanske skulle man kunna säga att de möttes någonstans på mitten när de skulle hitta sitt eget sound. Det är John som står för låtsnickrandet och beskrivs som den som är bäst både på att skriva ner sina tankar och sätta ord på andras. Och bandet har inte bara funnit sitt eget uttryck, de har även upptäckt vilka ämnen som ligger de närmast när det kommer till sångtexter: Bristerna i dagens samhälle och en önskan om ett ökat miljötänk.

– Du vet det där talesättet: När den sista fisken har blivit fångad och det sista trädet blivit avverkat så kommer människan att förstå att det inte går att käka pengar, säger Christoffer.

– Det är precis så det är, fortsätter han.

– Själv är jag uppvuxen med en miljörådgivare och det har självklart präglat mig, säger Jocke, som även är mycket kritisk till storstadscentreningen i landet.

– Ibland upplever jag att man blir behandlad som en sämre människa bara för att man är norrlänning. Men jag är stolt över att vara det. Det är vackert, lugnt och skönt här. Och människorna är trevliga.

Han är själv uppvuxen i Hammarstrand och har blivit en välkänd profil sedan han deltog i projektet Allt för byn. En show som säkert fick honom att börja tänka ännu mer på glesbygdens Sverige.

Bandnamnet Await the End låter domedagsaktigt, och det är också meningen.

– Vi är dödliga allihop och nu håller vi på att förgöra oss själva, med kärnvapen och annat, säger John.

Mycket nytt, eget material utlovas under spelningen på Storsjöyran. Direkt efter festivalen planerar de att börja spela in sin första demo. Självklart siktar Await the End sedan så högt de kan. Gymnasiet ska bara avklaras först. Jocke, som gjorde studieuppehåll på grund av Allt för byn, har två år kvar i skolans korridorer, de andra bara ett.

– Drömmen vore ett skivkontrakt och Yran är definitivt en bra början, säger Jocke.

Mer läsning

Annons