Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Avregleringen som spårade ur

Annons

Ordet "snökaos" lär visst ha slagit igenom på allvar i Sverige först på 2000-talet. Innan dess användes det mest för att beskriva tillståndet i andra länder utan fungerande infrastruktur, som inte hade någon vidare beredskap för snöfall. Ordets plötsliga uppdykande kan ha minst två orsaker. Den ena är mediernas upptäckt av det enorma nyhetsvärde som väder har och hur väl en sådan nyhetsrapportering lämpar sig på webben.

Den andra förklaringen är troligare: Avregleringen av den svenska järnvägen. Den som har gjort att järnvägsnätet är uppstyckat, upphandlat och sålt i så små beståndsdelar att ingen längre vet vem eller vilka som har ansvar för vad. En ideologiskt motiverad slakt av ett fungerande järnvägssystem har gjort att snöfall i ett vinterland som Sverige faktiskt kan orsaka kaos. Snökaos.

Inställda tåg och uppretade pendlare är den minst allvarliga sidan av saken. Värre är att avregleringen av järnvägen börjat påverka säkerheten. När ett godståg spårade ur på Södra Station i Stockholm i förra veckan var fackförbundet Sekos analys att det berodde på dåligt underhåll.

"Vi går och väntar på den stora smällen", sade fackombudet Jörgen Lundström till Svenska Dagbladet.

I onsdags avslöjade SVT:s Östnytt att 23 av 61 allvarliga tågurspårningar som inträffat de senaste åren orsakats av fel som Trafikverket känt till, men inte åtgärdat. Verkets underhållschef säger att "säkerheten kommer i första rummet", men erkänner i nästa sekund att "vi har ett problem med en järnväg som inte skötts bra. Vi har en jättestor underhållsskuld…"

Om underhållet av rälsen sköts av olika bolag, som i sin tur hyr in bemanningsföretag som skickar ut banarbetare utan säkerhetsutbildning så förstår alla att saker och ting kan gå snett. Gemensamt för alla hundratals inblandade aktörer i det svenska järnvägsnätet är vinstintresset. Många vet att de har ett år på sig att göra pengar eftersom de inte kommer att ha något kontrakt nästa år. Underhållet får stå tillbaka, hellre satsa på tågvärdar som drillats i flygbolagsjargong.

Bara tre länder före Sverige har genomfört en fullskalig avreglering av järnvägen. Storbritannien under Margaret Thatcher, Nya Zeeland och Estland. Alla tre har slutat med ett formidabelt fiasko: förseningar, olyckor, konkurser – och återreglering. De tre första symptomen har redan drabbat Sverige. När kommer insikten om att det är dags att ta steg fyra även här?