Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Avregleringar för miljarder

Annons

Avregleringarna har kostat staten miljarder, konstaterar Riksrevisionens chef Claes Norgren. Inställda tåg, uteblivna mediciner och – förmodligen - dyrare el är några av de effekter han ger exempel på.

Det är inte konstigt. Sverige har liberaliserat, avreglerat, privatiserat och infört valfrihetsreformer snabbare än något annat land i västvärlden. Allt har hänt på 20 år. En gigantisk omstöpning av samhället som märkligt nog inte enbart varit ett borgerligt projekt. Bildt och Reinfeldts regeringar har varit mest aggressiva i sina strävanden, men Göran Persson (S) var inte heller främmande för privatiseringar. Syftet har ofta varit gott, inte alls primärt att flytta skattepengar till konton på Cypern. Bakom friskolereformen fanns tankar om idéburna skolor som skulle drivas av passionerade pedagoger. Så var det också i början. Friskolan Primrose i Östersund till exempel, var en frizon för elever som inte klarade den vanliga skolan.

Sedan tog de stora koncernerna över. Det svenska friskolesystemet blev så absurt att omvärlden häpnade. Vem som helst, även brottslingar och religiösa extremister fick starta skolor med fria vinstuttag. När tillståndet att starta Malmö Enskilda Grundskola lades ut till försäljning på Blocket skrev en storögd reporter på brittiska The Guardian "Free-school license advertised on Swedish eBay".

Nu kommer självkritiken även från borgerligt håll. Avregleringens förespråkare har det kämpigt. Centerledaren Annie Lööf är rätt ensam om att försvara riskkapitalister i välfärden. Annat var det för tre år sedan. Då fick gamle moderatledaren och SJ-ordföranden Ulf Adelsohn sparken när han kritiserade avregleringen av järnvägen. För övrigt en avreglering som skapat en marknad där de största aktörerna är statsägda: svenska SJ-ägda avknoppningsbolag, danska DSB, norska NSB och tyska DB är alla statliga. Knappast några lokala entreprenörer alltså. Så mycket för den fria konkurrensen på järnvägen.

Apoteksreformen brukar framhållas som en lyckad avreglering. Och visst har 300 nya apotek förbättrat tillgängligheten. Framför allt i storstäderna. Men tillgänglighet i all ära, det är svårt att försvara att vissa apotek har nagellack, glass, energidrycker och bantningspulver i hyllorna, däremot inte en efterfrågad alzheimermedicin.

Det är bra att Riksrevisionen säger ifrån. Men det är inte troligt att det blir några "påregleringar", som den kortlivade S-ledaren Håkan Juholt talade om. Därtill är alltför många nyckelpersoner alltför insyltade. Det är ingen slump att välfärdssektorn gärna rekryterar avhoppade politiker till sina led. Sveriges liberala revolution är nog tyvärr oåterkallelig.