Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äventyr, färgexplosion och Jack Kerouac

/

”Det spelar ingen roll om jag redan har bestigit världens högsta berg. Jag måste ändå upp igen för att sätta dit en ny flagga.”
Det skulle kunna vara en textrad i en ny låt av Håkan Hellström, men det är det inte. Det är så han beskriver sitt jobb som en av Sveriges mest älskade artister.

Annons

Håkan Hellström har jobbat som städare och flyttgubbe. På bageri och som tidningsbud. Ja, det var faktiskt inte alls så länge sedan musiken bara var ett stort intresse vid sidan av det ”riktiga” arbetet för Årets manliga artist. Men nu lever Håkan Hellström sin dröm. Förra året kom skivan ”För sent för Edelweiss” och i år skördade han frukten av den. Priserna har bokstavligen regnat över honom.

– Det finns ingenting negativt med att få priser. Jag skulle inte säga att det är nödvändigt att vinna massor av priser, men det ger en massa härlig energi. Därför borde alla få göra det.

– Att kunna leva på sin musik ... Det är för bra för att vara sant. Jag har faktiskt jättesvårt att få in det i skallen fortfarande. Jag som är van att ställa klockan och bita ihop, säger han.

”För sent för Edelweiss” skapades i en hängmatta i Brasilien där Håkan Hellström reste runt med sin familj. Han menar själv att inspirationen kastade sig över honom i samma sekund som värmen slog emot honom på flygtrappan.

– Det gjorde att det blev en viss karaktär på texterna, helt klart. Det blev äventyr, färgexplosion och Jack Kerouac, säger han ivrigt.

– Vi reste runt så mycket och det gav en känsla av att vara på drift.

Men hur mycket man än vill är det ingen större mening att fråga textförfattaren själv vad han menar med vissa låtar egentligen, vad det var som fick honom att just där och då komma på de där orden. Håkan Hellström ägnar sig inte åt navelskåderi.

– Jag tycker att analyserandet tar död på låtarna. De faller ihop på något sätt. Nej, de mår bättre om man inte pratar sönder dem.

På samma sätt vill han också hålla sina fans utanför alla sorger och bedrövelser runt omkring musiken. Kanske vill han att lyssnarna ska vaggas in i en den fantasivärld med figurer som han själv skapat.

– Visst kan det här jobbet bita och nöta på nerverna ibland. Så är det alltid när man är väldigt engagerad i något. Men jag vill inte att folk ska behöva känna av det. Man ska må bra av att lyssna på min musik, flyta igenom friktionsfritt.

Nästa skiva kommer att vara långt ifrån Sydamerika, åtminstone rent fysiskt. Den kommer som det ser ut nu att skapas i snöslask och knoppande björklöv.

– Just nu trivs jag bra hemma och vill inte missa våren och sommaren. Men det kan hända att jag känner att jag måste dra härifrån nästa gång.

Turnén, som når Östersund i morgon, avslutas i mars i Borås. Efter det börjar en annan form av tankeverksamhet än den på scenen. Det är dags att ta tag i nya låtidéer och ”hitta på saker som klingar vackert”. Håkan Hellström börjar åter vandringen mot toppen.

– Ja, då börjar jag om från noll igen. Så är det. Men nu har jag äntligen insett att jag kan skriva lika många låtar som jag har fantasi. Det behöver inte handla om mig själv. När jag kom på det var det som att gå från att bara ha vitt och svart att måla med, till att ha all världens färger i paletten.

– Det var som att sparka in dörren bara.

Mer läsning

Annons