Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Även Sverige behöver ha karenstid för politiker

Sten Tolgfors (M) lär ha gått under smeknamnet "Tomhylsan" bland militärer som han hade att göra med som försvarsminister. Anledningen var dels hans bakgrund som vapenvägrare i ungdomen, dels (får man anta) hans restriktiva hållning till militärens krav på en utökad försvarsbudget.

Därför var det många som höjde på ögonbrynen när Tolgfors blev vapenlobbyist på konsultfirman Rud Pedersen efter att ha avgått som minister. Bland firmans kunder finns bland andra Saab, BAE Systems och samtliga försvarsmakter i Norden.

Tolgfors är bara en i raden av toppolitiker som gått över till välbetalda jobb i näringslivet efter politikerkarriären. Senaste exemplet var förre socialministern Göran Hägglund (KD), som gick över till vårdkoncernen Aleris nyligen. Jonas Sjöstedt (V) kallade övergången för "återbäring" på Hägglunds politik, den som gjort att stora vårdbolag kunnat skära guld på den privatiserade sjukvården. Det ligger mycket i det.

De tidigare ministrarna Maud Olofsson (C) och Anna-Karin Hatt (C) har också börjat jobba åt organisationer som de gynnat under sin tid som politiker. Hägglunds nya kollega på Aleris, Filippa Reinfeldt (M), är numera lobbyist i ett företag som hon själv anlitade under sin tid som landstingsråd.

Politiker som byter sida är inget borgerligt fenomen. I boken "Den härskande klassen" beskriver Bengt Ericson hur Tomas Östros som ekonomiskpolitisk talesperson för Socialdemokraterna kritiserade bankerna för "uppseendeväckande tondövhet" när det gällde bonusar. Ett år senare hade Östros fått jobb som vd i Bankföreningen och hunnit byta ståndpunkt i frågan. När en journalist undrade om han tyckte att bankchefernas löner var rimliga svarade han: "Min grundläggande uppfattning är att ägarna får bestämma".

Opportunistiska övergångar är inte bara en fråga om moral. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, varnade för ett par år sedan för risken att politiker kan frestas att gynna företag som lovat dem en framtida anställning. Samma risk uppstår när höga militärer får erbjudanden från vapenlobbyn. Exempelvis har två avgående överbefälhavare, Johan Hederstedt och Håkan Syrén, blivit konsulter i försvarsindustrin efter pensionen.

Civilminister Ardalan Shekarabi (S) har sagt sig vara villig att utreda karensregler. Det behövs. Norge, Danmark, Finland och de flesta andra OECD-länder har regler för hur man hanterar intressekonflikter av det här slaget. Sverige har det inte. Det är märkligt att inte svenska politiker är mer måna om ryktet som ett av EU:s minst korrupta länder.