Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Avatar är groteskt snygg

/
  • Stark sex appeal. De smidiga, starka, farliga Na’vi i ”Avatar” lär säkert krossa ett och annat tonårshjärta. Men räcker det för att motsvara hajpen?Foto: twentieth Century Fox

Biostaden

Genre: Science fiction

Premiär: 18 december 2009

Med: Sam Worthington, Zoe Saldana, Sigourney Weaver

Regi: James Cameron

Speltid: 2 tim 41 min

Censur: 11 år

Annons

Betyg: 3 Är den spektakulär då? frågar kollegan när jag kommer tillbaka från 3D-visningen av ”Avatar”.

Och det är den ju förstås.

Men är den så spektakulär, frågar han, som man kan begära av en film som kostar två miljarder kronor?

Och det är ju exakt det som är frågan. En fråga man kan besvara på två sätt. ”Avatar” utspelas på planeten Pandora, dit människorna kommer som kolonisatörer och exploatörer. Planeten bebos av en fredlig ras, Na’vi, och för att skapa kontakt med dem skickas några människor in, genetiskt förändrade och i en Na’vi-kropp, en avatar.

Framför allt handlar ”Avatar” om den vite mannens skuldbörda i allmänhet och USA:s våldsamma historia i synnerhet. Na’vi har långa flätor, lever i harmoni med naturen och jagar, för att verkligen ingen ska missa poängen, med pilbåge. ”Vi ska bekämpa terror med terror”, säger vid ett tillfälle en av rollfigurerna för att VERKLIGEN ingen ska missa poängen.

Så till min kollegas fråga.

På ett sätt är svaret ja. ”Avatar” är groteskt snygg. 3D-tekniken (på de biografer där sådan finns) fungerar perfekt; det är inte teknik-för-teknikens-skull, det är sömlöst, vackert och på sina håll – framför allt i slutet – en wow-faktor som spöar det mesta. Men samtidigt... Budgeten. Hajpen. Målsättningarna: ”Avatar” är så mycket mer än en film, den är James Camerons (”Titanic”, ”Terminator”) och en hel filmindustris dröm om en ny sorts tredimensionell bioupplevelse som ska lämna publiken andlös och piratkopieraren chanslös, som ska locka publiken till biograferna och rädda branschen.

Och då är frågan om denna ”Pocahontas”-post-11/9 verkligen är tillräcklig. Vad som talar emot är också att filmen är alldeles för lång och innehåller alldeles för många scener av naturmystiskt mumbo-jumbo som man ska vara bra ocynisk för att inte fnissa åt.

Vad som talar för är också att ”Avatar” har en extremt sexig finish. Pandora är hotfullt, outgrundligt, vackert. Na’vi är sensuella och har en könsöverskridande sex appeal. I filmsammanhang kallas det Aragorns lag: Underskatta aldrig en fantasyfilm där publiken vill ligga med rollfigurerna.

Mer läsning

Annons