Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att vara lärare är lite av en show

– Inte ska du bli lärare, du som är så intelligent!

Thomas Hjelm berättar skrattande vad hans konfirmationspräst sa när han berättade vilket yrke han tänkte välja.

– Jag tror till och med att han sa "för bövelen".

Annons

Lärarparet Thomas Hjelm och Mia Julin bor i Torvalla By. De har tre barn var från tidigare förhållanden, två glada hundar och de är båda djupt känslomässigt engagerade i sina jobb.

Thomas har jobbat som lärare i 24 år. Mia är fritidsledare i botten och har ungefär 20 år inom läraryrket.

– Jag hade ett hederligt jobb innan jag blev lärare, bland annat som biluthyrare, säger Thomas skämtsamt, men sedan började jag plugga pedagogik och arbetade samtidigt som vikarierande lärare. Det var lite annorlunda på den tiden i lärarrummet, där satt de och läste, rökte och drack kaffe...

Hur har skolan förändrats sedan ni själva var unga?

– Vi var pliktbarn, säger Mia. Vi ifrågasatte inte, vi gjorde som lärarna sa, men det var ju den tidens anda. Nu har vi i stället många lustbarn: "är det inte roligt så vill jag inte jobba". Jag tycker att det är jättekul när jag har lyckats tända ögonen på barnen.

– Nästan allt går att göra kul, inflikar Thomas.

Och det förstår jag vidden av när Mia visar ett projekt som hennes elever i femte klass på Ängsmoskolan har gjort om en resa till månen.

– Vi träffade Christer Fuglesangs okände bror, Bengt Fuglesang, säger Mia och blinkar lite.

– Vi beräknade vad som behövdes för att kunna skicka iväg honom till månen. Vi räknade också ut hur många sugrör som till exempel behövs för att mäta sträckan mellan jorden och månen. Hur mycket och vilken mat skulle han behöva? Vilka saker måste han ha med sig? Och sedan kom Bengt Fuglesang faktiskt och hälsade på oss, säger Mia och höjer ett ögonbryn åt makens håll.

– Ja, säger Thomas gravallvarligt, det var inte lätt för mig att hitta en rymddräkt, men det visade sig att det fanns på Jula.

Thomas jobbar på Jämtlands gymnasium och håller till på Campus. Eleverna går ekonomiprogrammet och pluggar entreprenörskap.

Vad är det, egentligen?

– Entreprenörskap handlar om både inre och yttre egenskaper. Eleverna ska vara sin egen motor. De ska vara trevliga, artiga och samarbeta med andra. Entreprenör ska man egentligen vara i skolans alla stadier, redan från förskolan. Man ska kunna reflektera, delta i samtal och argumentera. Kan man det blir man bättre också i andra skolämnen, säger Thomas.

Vad jag har förstått så är du ute och reser mycket med dina elever.

– Ja, vi har ett utbyte med en skola i Trondheim, ett annat med Malta och även ett med Irland. Jag har varit till Malta fyra gånger med elever och förstås tagit emot skolklasser här hos oss. Det är ett interregprojekt, "Mittnordiskt nätverk för entreprenörskap i skolan" som gör det möjligt för oss att resa. Vår skola och de andra skolorna är väldigt lika men också väldigt olika. I Trondheim har vi sedan några år en UF-mässa och tävlingar, till exempel Draknästet, en 24-timmarstävling mellan eleverna.

Varifrån kommer pengarna?

– Det är EU-pengar som man kan söka för ett treåriga projekt. Men man får inte söka pengar till samma projekt flera gånger.

Thomas och Mia har ofta bjudit hem eleverna klassvis under årens lopp. Det är glada möten som innefattar tältövernattningar på tomten, middagar, tävlingar, grillning och till och med bad sommartid.

– När malteserna var här förra vintern tog vi med dem till vår stuga i Storvallen. Bara en av dem hade sett snö och det roligaste tyckte de var att åka madrass. "Det är som Narnia" sa någon, berättar Thomas.

Vad gör ni för att koppla av hemma? Vad pratar ni med varandra om över en god middag?

Båda tittar på varandra och så ler de.

– Vi pratar jobb, säger Mia.

Fyra av barnen har lämnat Östersund och pluggar vidare. Två av Mias barn ska bli lärare. Sonen Adrian pluggar till mellanstadielärare, där faller äpplet inte så långt...

Hör Adrian av sig och vill diskutera något problem med mamma?

– Jodå, det händer, säger Mia och skrattar. Jag kan få mejl ibland där han vill att jag ska läsa och kommentera något.

Hur är det nu med betygen i skolan?

– Inte i de lägre klasserna, säger Mia bestämt. Vi vet vilka som har det kämpigt och har man svårt att läsa och skriva ska det inte stå i något papper. Skriftliga omdömen, absolut, med möjlighet till åtgärdsprogram, men jag är ingen betygsförespråkare.

Vad kännetecknare en bra lärare?

– När man jobbar med barn och kan göra skillnad, säger Mia. Det är jättekul att motivera eleverna.

– Att vara lärare, säger Thomas eftertänksamt, det är lite av en show. Man ska stå i en grupp och försöka äga rummet. Jag tycker att det är en lärarkvalitet att äga rummet.

– Eleverna måste ju ha baskunskaper, säger Mia. Vi använder verbet "kunskapa" och barnen ska lära varandra. Barnen ska bli experter på det de nyss har lärt sig. Skapar man det klimatet i klassen så går det bra.

– Ja, det handlar ju hela tiden om hur man utvecklas som människa, fyller Thomas i.

Men det måste väl finnas någonting annat än jobb, jobb och jobb. Vad gillar ni att göra på fritiden?

– Vi är ute mycket med Signe och Basse, våra hundar, säger Thomas. Jag gillar att slå i en spik, att fiska och att vara i fjällen. I stugan har vi inga bekvämligheter, det är utedass och brunn. Där blir det inte jobbprat.

– Jag har en liten litteraturcirkel, avslöjar Mia. Vi är tre tjejer som läser samma bok och träffas en gång i månaden för att diskutera den och mysa tillsammans.

På listan över populära yrken hamnar lärare så högt upp som på tionde plats. Är det en bra placering?

– Ja, det är det bästa yrke man kan ha, säger Thomas allvarligt.

Så enkelt är det.