Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Att gå upp för Mont Blanc kan bli lite långtråkigt i längden"

Med två avancerade utbildningar i bagaget varvar hon nu jobbet som bergsguide utomlands med jägmästarejobbet i Norrland.

– Jag behöver inte välja och det passar mig perfekt, säger Sara Widell.

Annons

Hon är den yngsta och första kvinnliga certifierade bergsguiden i Sverige. Sundsvallsbördiga och numera Frösöbon Sara Widell kom in på den svenska bergsguideutbildningen, SBO, efter att ha uppfyllt en lång kravlista inom klättring och skidåkning. Listan består av bland annat 50 alpina bergsturer på klippa, is och snö där man måste leda de flesta turerna. Inom skidåkning är kraven flera alpina långturer med övernattningar i bivacker som ska intygas. Efter den treåriga utbildningen kan de svenska bergsguiderna arbeta över hela världen.

– Jag var på Nya Zeeland med min sambo när jag fick beskedet att jag skulle bli antagen om jag kompletterade några turer på is. Eftersom vi ändå var där för att klättra, paddla och vandra så passade det bra som uppladdning.

Redan efter första året på utbildningen började Sara arbeta tillsammans med certifierade guider och hon har främst jobbat i Alperna och i Skandinavien.

Sedan examinationen trillar jobben in, trots obefintlig marknadsföring.

– Gör man ett bra jobb så tror jag att man får jobb automatiskt, säger Sara, nyligen hemkommen från en månads semester i Kanada med sambon Björn.

Och för 29-åriga Sara är det viktigt att ta tillvara på varje tänkbar paus och odla relationen när det uppstår en lucka i det annars så fullspäckade schemat.

Parallellt med sin guideutbildning pluggade Sara även till jägmästare i Umeå i fem år. Och när vi träffas har hon varit i skogarna runt Kälarne. Hon arbetar åt ett kraftnätsföretag i Sundsvall med teknikstöd för skoglikt underhåll som bland annat innebär säkerhetstänkt runt högspänningsledningar.

– Det är en gubbig bransch men det är bra könsfördelning där jag arbetar och jag gillar att ha arbetskamrater. Den stora vinsten är ett vardagsliv.

Och det märks att hon även stortrivs med sin vardag på hemmaplan.

– I går fick jag se ett fantastiskt norrsken samtidigt som jag också hörde en pärluggla, säger hon och ler.

Att som ung kvinna arbeta inom två mansdominerade branscher ser hon inte som några problem.

– I jobbet som guide är konditionen viktigare än styrkan och du måste tycka om människor. Gästerna förutsätter att du vet vad du gör och de ska ha trevligt. Det är ju trots allt deras semester.

Varje år dör flera människor i laviner eller olika typer av klättrings- och fallolyckor i bergen.

I ditt jobb som bergsguide är erfarenhet väldigt viktigt. Med tanke på att du är så pass ung och nyexaminerad, hur tänker du om det?

– Man måste alltid värdera vilka risker man utsätter sig för. De ser olika ut varje dag och beror på en mängd faktorer som snöförhållanden, gruppens kapacitet, andra människor. Man får vara ärlig och ödmjuk, insupa information från olika håll och förbereda sig väl, samt vara beredd på att omvärdera sina tidigare bedömningar säger Sara och fortsätter:

– Som ny bergsguide får man förbereda sig desto mer. Alla guider, oavsett erfarenhet, har också ett ansvar att inte ta på sig jobb som de inte har kapacitet att klara av. 

Sara har jobbat nere i Alperna i flera omgångar och bestigit dess högsta berg, Mont Blanc, ett tiotal gånger.

– Det kan bli lite långtråkigt i längden och det finns fler än 80 toppar över 4000 meter i området som är minst lika bra. Samtidigt så blir det en ny upplevelse för mig beroende på olika gäster och olika väder. Och det är häftigt att kunna bidra till deras lycka och prestation.