Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Att ändra lagen räcker inte hela vägen

Annons

Ännu en dag, ännu en friande våldtäktsdom.

Den här gången handlar det om det uppmärksammade våldtäktsfallet i Lund, som i måndags avgjordes i Hovrätten. Den 27-årige åtalade mannen friades i januari i Lunds tingsrätt och är nu alltså återigen friad. Fallet är komplicerat, det ska medges. Men inte för att det är några tvivel om att en våldtäkt ägde rum, utan för att det inte går bevisa att mannen i fråga förstod att kvinnan inte ville. Trots att hovrätten är på det klara med att kvinnan inte ville, hon protesterade både verbalt och fysiskt och ska ha setts springa skrikandes från mannens lägenhet räcker det för mannen att säga: ”Jag trodde hon ville, jag trodde hennes motstånd var en del av den sexuella aktiviteten”.

Fallet i Lund är inte det enda uppmärksammade våldtäktsmålet som det funnits tveksamheter kring senaste tiden. Under en lång tid har vi kunnat följa fall som för oss kan kännas självklara, men som domstolarna står maktlösa inför.

Maj 2013, Umeå: Två unga män håller fast en tjej medan en tredje trycker in en flaska i hennes underliv. Männen frias med motiveringen ”De kunde inte veta att hon inte ville, hon kanske bara var blyg som höll ihop benen”.

September 2013, Tensta, Stockholm: En ung tjej blir gruppvåldtagen av sex män och är för skräckslagen för att våga säga ifrån. Männen fälls i tingsrätten men frias senare i hovrätten.

November, 2013, Göteborg: En 21-årig kvinna med över 2 promille alkohol i blodet blir våldtagen av en man hon träffat på krogen. Den 46-årige mannen frias eftersom det inte går bevisa att han förstod att hon var berusad.

Ser ni sambanden? Ser ni luckorna? Det är ingen mening för en kvinna (95% av våldtäktsoffren är kvinnor) att göra en anmälan, eftersom mannen (98% av förövarna är män) kan hävda att han inte var medveten om att hon inte ville. Som lagen ser ut måste antingen förövaren ha ”uppsåt” eller offret befinna sig i en ”särskilt utsatt situation”. Vilket, ska erkännas, kan vara svårt för en domstol att avgöra.

Debatten om en samtyckeslag har varit på tapeten ett tag. Det vill säga en ändring i lagen som innebär att det ska finnas samtycke för en sexuell relation, i stället för att det som i nuläget ska krävas motstånd för att slippa sexuella övergrepp. Och visst skulle det vara fint om domstolarna i stället för att försöka avgöra om offret sagt ifrån, får börja fokusera på förövarens ansvar. Men en förändrad lag är bara steg ett i fråga om att förändra en hel kultur.

Man kan kalla den våldtäktskulturen. Den kultur där kvinnor får lära sig att skulden och skammen för sexuella övergrepp ligger på dem själva, inte förövarna. Som ung tjej är jag ordentligt drillad i hur jag ska göra för att inte bli våldtagen. Jag ska inte klä mig provocerande. Jag ska inte bli för full. Jag ska inte utmana, inte uppmana. Jag ska inte gå hem själv om nätterna, och om jag gör det ska jag bära nycklar i handen att använda som vapen om jag blir attackerad. När jag går hem själv efter en utekväll säger mina vänner ”skicka ett sms sen så jag vet att du kommit hem ordentligt”. Aldrig någonsin hör jag någon uppmana mina killkompisar att skicka ett sms om att de kommit hem utan att ha gjort något dumt på vägen. Aldrig någonsin hör jag någon varna någon tjej för sina pojkvänner eller killkompisar, trots att de allra flesta våldtäkter begås av någon som är bekant eller nära med offret.

Det är dags att vi slutar prata om våldtäkter som individuella fall och börjar se strukturer. Det handlar om att ta itu med myten om att män inte kan kontrollera sina lustar. Det handlar om att inte skratta bort småpojkar som drar flickor i håret med ett ”pojkar är ju sådär”. Det handlar om att sluta berätta för tjejer hur de ska bete sig för att undvika våldtäkt och börja prata med killar om var gränsen för våldtäkt går. Det handlar om att dra en tydlig gräns mellan sex med samtycke och sex utan samtycke, den som i dag i allmänhetens ögon verkar vara suddig. Det ska aldrig behöva vara relevant hur kort kjol eller hur många tidigare sexpartners en kvinna haft. Det enda relevanta är om hon ville eller inte.

Lund-fallet är ett typexempel på att lagförändringar krävs. Hur mycket det än går bevisa att offret sagt nej räcker det inte hela vägen med dagens lagstiftning eftersom det inte går bevisa att förövaren förstått vad nej betyder. Således är fallet också ett exempel på att en lagändring inte räcker hela vägen. Så länge det anses rimligt att en man inte kan förstå skillnaden mellan ett ja och ett nej är vi långt ifrån en lösning på våldtäktskulturen.

Målet är nämligen inte att minska antalet dömda våldtäktsmän. Målet är att minska antalet våldtäkter.