Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Återregleringens problem

Socialdemokraternas nye partiledare Stefan Löfven ser inte återreglering av misslyckade avregleringar som en prioriterad fråga.

Annons

I fallet elmarknaden menar han att receptet är mer konkurrensutsättning. Med tanke på dagens oligopolsituation som bara gynnar ett fåtal stora producenter på bekostnad av näringsliv och hushåll, så är det klart att något måste göras. Då måste man erkänna att dagens marknad inte fungerar.

El är inte en vara vilken som helst. Den är samma vara oavsett hur den framställts och att sätta priset efter det dyraste sättet att producera leder till dagens orimliga konsekvenser.

Löfven bör fundera ett varv till. Och uppenbarligen har han inte satt ner foten än. I Vilhelmina förra söndagen rapporteras han inte ha varit fullt så kategorisk. Och även till Dagens Samhälle som påstår att Löfven säger ja till vinst i vården, har han många kloka invändningar.

Det första vi måste begära av Löfven är att han inte drar sig för att kräva ändringar bara för att besluten ursprungligen tagits av socialdemokrater . Utgå från verkligheten i dag och inte från vem som en gång fattade besluten. Men återreglering är inte helt lätt. Många apotek är nu privata. Ska vi köpa tillbaka dem? Det vore dumt. Däremot kan staten förstås hålla tillbaka när branschen för att klara sig kräver ökade apoteksmarginaler utöver den nära halva miljard man fick för att finansiera avregleringen.

På järnvägens område finns liknande problem. På grund av regeringens passivitet på 90-talet är EU:s regelverk i dag inte ägnat att skapa effektivitet. Det som gjorts för att underlätta gränspassager mellan länderna är bra. Men tanken att skapa en konkurrens på spåren är väldigt feltänkt eftersom den skapar ineffektivitet då stordriftsfördelarna försvinner. Konkurrensen i form av bilar, långtradare, bussar, flyg och sjöfart fanns redan under den tid då SJ var ett statligt verk.

Vad kan en regering under Stefan Löfven göra på kort sikt och under EU:s regelverk? Man kan exempelvis slå samman de statliga företagen igen. SJ och Green Cargo skulle tillsammans bli en effektivare tågproducent än som i dag, var för sig. Våga dra slutsatsen att Björn Rosengren (S) gjorde fel! Det är väl här någonstans Löfven måste hamna i valet mellan återreglering och inte.

Det är som när vi diskuterar vinsterna i vård, skola och omsorg. Här har Löfven ändå tydliga invändningar. Pengarna ska gå till verksamheterna och inte till vinster vare sig i Sverige eller i skatteparadis.

Vi måste sätta begränsningar på verksamheterna i form av begränsningar av vinstuttag. Non-profit (icke-vinst)-principen är det vanliga i omvärlden också, inte dagens svenska vinstmodell. På så vis kan en mångfald behållas samtidigt som de forskare som, likt Per Strömberg (SvD 29 mars), nu börjat tala om de stora politiska riskerna i branschen får rätt. Carema ses som närmast osäljbart redan innan några nya politiska beslut tagits!

Annons