Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Återkomsternas bokvår

/

Maja Lundgren, Susanna Alakoski och Sara Stridsberg ger ut nytt. Vårens bokflod bjuder på idel återkomster varav några låtit vänta på sig lite extra.

Annons

Det kunde inte ha börjat bättre. Debutromanen ”Katarinas sovjetiska upplevelser” gav Maria Zennström fina recensioner och därtill Borås Tidnings debutantpris.

Under de nio år som gått sedan dess har hon skrivit radiodramatik och själv arbetat som kritiker. Men också skrivit på den roman som kommer i vår.

”Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek?” lyder den prosaiska titeln. I dagboksform låter Maria Zennström en kvinna skriva om sin ensamhet och sitt begär.

– Det är jättemycket en roman om ensamhet. Jag tycker det är svårt att säga vad den handlar om, men den är ett flerårigt reflekterande kring ett kärlekshat, kring skräckslagna omvägar kring kärleken. Men också kring ambivalensen och behovet av ursprunget, familjen, kroppen och könet, säger hon.

Maria Zennström skriver långsamt. Debutromanen arbetade hon aktivt med under sju år men utifrån ett material som hade mognat ännu längre. Det fina mottagandet gjorde henne ännu mer perfektionistisk.

– För mig är det svårt att skriva, och jag ser det från ett annat håll: Jag är glad över att jag lyckades skriva den första boken och nu ännu en.

– Jag är författare och ser mig inte som något annat, men det är ändå ingen självklarhet.

Även Per Hagman har låtit sina läsare vänta. ”Vänner för livet” heter hans nya roman, den första på sex år. Enligt honom själv är det en kärlekshistoria om två förvuxna barn som läsaren följer från barndomen upp till ”nästan medelålder”.

– Men sedan handlar det väl om sådant som jag alltid skrivit om, ensamhet och längtan efter tröst och sammanhang i vår urartade västerländska kultur, säger han.

Romanens miljöer ter sig hagmanska: storstäder som Paris och London men också Nice där Per Hagman själv bor numera. Romanens Erik flyttar dit, ung och storögd, efter att ha vuxit upp i en svensk småstad med Eddie Meduza som idol.

Per Hagman, i dag 41, debuterade 1991 med ”Cigarett”. På tre år skrev han tre romaner om dekadent krogliv, kokain och tristessen som följde efter soluppgången.

Den kommande romanen är den historia han burit på längst. I nästan tio år klurade han över hur den skulle skrivas.

– Förra boken, ”Att komma hem ska vara en schlager” skrev jag i brist på att inte komma i gång med den här.

Finns det något problem med att vänta så länge?

– Jag visste hela tiden att den här boken måste få ta den tid den tar. Jag är stolt över att en rastlös, orolig slarver som jag har det där gnet-tålamodet som ändå krävs för att skriva en roman.

– Men det är klar att jag ibland undrar över om jag är bortglömd, om någon bryr sig om att jag skrivit en ny roman?

Mer läsning

Annons