Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Associationerna leker tafatt genom universum

Recension
Vi springer!
Text: Joar Tiberg
Bild: Sara Lundberg
(Rabén & Sjögren)

Annons

Första gången jag lade märke till Sara Lundberg var när hon tillsammans med Ylva Karlsson och Katarina Quick 2009 tog hem Augustpriset för inspirationsboken "Skriv om och om igen". Därefter har hon gjort egna bilderböcker och i flera fall illustrerat andras texter. För böckerna om Vita Streck och Öjvind har hon blivit Augustnominerad och hyllad för sin fantasi och konstnärlighet. Joar Tiberg som utan att vara ornitolog är mest känd för filosofiska fågelböcker har skrivit texten till "Vi springer!" och här använder Sara Lundberg en realistisk stil.

Den uppfordrande titeln "Vi springer!" får mig att tänka på diskussioner jag varit med om. Ska det vara förbjudet att springa i korridoren? Ja, det vore väl skönt. Då har man inte förstått att barns naturliga gångart är att springa och inte ens förbud kan hindra dem. I Turkiet har vice premiärministern nyligen deklarerat att kvinnor bör undvika att skratta och le i sällskapslivet. Han blir förstås utskrattad och hånad men samtidigt är hans utspel en påminnelse om traditionen att kvinnor och barn ska hållas kort.

Två pojkar, den ene ljus och långhårig, den andre mörk med kort hår, sitter i trappen och tar igen sig. De har varit ute och sprungit i natt. De sprang på en eldröd väg förbi en rykande vulkan på Island, vidare förbi Grönland och helt överraskande Grötland, där de hoppade över fulla tallrikar på ett dukat bord. I det idylliska Kamomilla stad smyger rövarna om hörnet, en blond flicka spelar piano och vi ser pojkarna i full fart på väg bort. Pippi får en vinkning där hon sitter på verandan och stickar på en lång strumpa. I Döda havet badar folk men skrotbåtarna läcker. Legoland är stängt och mörkt, vakterna sover och pojkarna hoppar på biltaken. Uppslaget där kriget dragit fram tål att studera närmare. Fabriken är sprängd, folket borta men naturen tar sig tillbaka. Träden växer upp genom biltaken och röda fåglar sjunger i träden. Mitt i farten hinner Åke och jagberättaren hälsa på två stadiga damer på en balkong. De lagar ett cykelhjul samtidigt som de bolmar på cigarretter. Allt detta händer medan vanligt folk sitter inne och tittar på TV eller sover. Det blir ett par tre varv runt jorden och en sväng upp mot Solen och Månen. Associationerna leker tafatt, fantasin har inga hinder och världen är både ljus, mörk och obegriplig. Men om man springer hinner man uppleva mycket!