Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arvet skaver

I Demokratiska Republiken Kongo firas just nu 50-årsjubileet av självständigheten från den forna kolonialmakten Belgien.

Annons

16 andra afrikanska länder firar också 50 år av självständighet.

En självständighet som betytt mycket olika saker i de olika länderna.

Kongo firar, men man kan ju inte påstå att det är något lyckligt halvsekel man firar. Ett av kolonialmakten Belgien skövlat och utsuget land kastades ut i våldsam politisk turbulens med fortsatt rovdrift på både naturtillgångar och människor, efter självständigheten administrerad av egna diktatorer och korrumperade politiker. Det är alltjämt ett plågat och sönderslitet land som firar sin halvsekellånga självständighet.

Jag deltar i firandet på den forna kolonialmaktens sida. Ja, missförstå mig rätt. I stadsdelen Matonge i Bryssel finns ett Kongo i miniatyr. Matonge är en mötesplats för den spillra på 35.000 kongoleser, som idag bor i Bryssel. Här kan man mitt i Bryssel få uppleva något av Kongos exotiska dofter och smaker och svettig trängsel med den svarta minoritet, som gjort Matonge till sitt ”Afrika i Bryssel”.

Ett ”Afrika i Bryssel” finner jag på många ställen i EU:s huvudstad denna sommar, när 17 afrikanska länder firar 50-årsjubileet av sin självständighet och den forna kolonialmakten visar senkommen botfärdighet med generösa utställningar av afrikanska konstskatter, både historiska och samtida.

Jag besöker Royal Museum for Central Africa, som rymmer den största samlingen konstföremål från centrala Afrika. Här finns till exempel världens största samling träskulpturer, drygt 50.000, varav de flesta från Kongo, en mycket exklusiv samling masker och föremål från olika stammar och massor av andra etnografiska dyrgripar.

Museet lät kung Leopold II bygga just för att härbärgera alla de konstskatter som han hade dammsugit Kongo på. Leopold II (1835-1909) var en av Europas stora kolonialherrar, som genom den så kallade Kongokonferensen i Berlin 1865 tillskansat sig Kongostaten som sin mer eller mindre privata egendom.

Under kung Leopolds kolonialstyre bedrevs ren rovdrift på naturtillgångar och kongolesisk arbetskraft. Man beräknar att mer än tio miljoner kongoleser fick sätta livet till. Men kakao, kautschuk och elfenben från Kongo gjorde Leopold II till en av världens rikaste personer innan han 1907 tvingades överlämna kolonin Kongo till den belgiska staten – som fortsatte utsugningen av Kongo!

Undra på att det gamla kolonialarvet Kongo skavt och fortfarande skaver på samvete och moral i Bryssel! Men nu satsar man alltså på storslagna utställningar som ska ge nya visioner av relationen mellan Belgien och Kongo, stimulera intresset för den afrikanska samtidskonsten och öka det kulturella utbytet. Samarbetet sker alltså helt på det kulturella planet medan de politiska låsningarna består.

Royal Museum for Central Africa rymmer idag inte bara Kung Leopolds samlingar från Kongo, utan är också en vetenskaplig institution, som fortlöpande bedriver vetenskapligt forskningsarbete i Centralafrika.

Resultatet av en sådan forskningsinsats visas nu i en jättelik utställning om Kongofloden. I det centralt belägna kulturhuset Bozar pågår samtidigt fyra andra utställningar av konst, konsthantverk och foto på det gemensamma temat ”Visionary Africa”.

Detta firande av Demokratiska republiken Kongos frigörelse från sin kolonialmakt pågår alltså samtidigt som Belgien idag, enligt många bedömare, lär vara ett land på tröskeln till sammanbrott. Parlamentsvalet i juni visade på en djup spricka mellan fransktalande valloner i söder och holländsktalande flamländare i norr. Frågan, som många ställer sig är, om EU:s ordförandeland från 1 juli 2010 kommer att spricka redan i år?

Inte ens i sina mest nattsvarta fantasier skulle det väl ha föresvävat Belgiens kung Leopold II, som egenmäktigt regerade landet under åren 1865-1909 och drömde om att göra den unga nationen stor och mäktig, att Belgien hundra år senare skulle vara nära kollaps.


Annons