Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Årets tio bästa

Att begränsa sig till tio plattor på årsbästalistan är lika svårt 2009 som det var 1999 eller 1989. Men de här tio albumen är givna för att jag spelat dem dag som natt. Kanske också tio nya album som du inte visste att du faktiskt bara måste ha i din samling.

Annons


Brandi Carlile: ”Give up the ghost”

Det är en gåta att den 24 år gamla amerikanska gått spårlöst förbi i svenska media och radio. En glödande soulkänsla och vasst slipad rock’n’roll attityd gör Brandi till en helt komplett artist redan på sitt tredje studioalbum. Tror du mig inte så kolla på You Tube.

Richard Hawley: ”Truelove’s gutter”

Årets julskiva, sa en arbetskompis till mig som är lika fängslad som jag av Sheffield-cronern. Det har väl med Hawley fantastiska sångröst och sanslöst vackra låtar att göra. Låtar som aldrig flagnar även om de sträcker ut sig mot tio minuter.

Rosanne Cash: ”The list”

Hon fick 100 låtar av pappa Johnny som enligt honom skulle säkra hennes framtid som artist om hon lärde sig dem. Tolv av dem finns här och man hoppas bara att hon spelar in de övriga 88 på ett antal efterföljande plattor.

Monsters of folk: ”M.O.F.”

Fyra indierockgiganter i en supergrupp som handskas lika bra med elegant vit soulpop som bländande americana och underbart charmig pop. Visst är det folk också, men det känns för enkelt att sortera in de 15 låtarna under den eti- ketten. Det är betydligt mer läckert spretigt och listigt än så.

Gina Villalobos: ”Days on their side”

Amerikanskans fjärde fullängdare är minst lika älskvärd som föregångare. Villalobos låtar har det där melodiskt naturliga flytet som alltid brister ut i förlösande refränger som man bara inte kan värja sig emot. Med en röst som växlar mellan tuff och naket sårbar blir helheten oemotståndlig.

Erik Hassle: ”Hassle”

En svensk sensation som får Idolmaffians covercirkus att blekna totalt. Tolv mer eller mindre utsökta låtar som framförs av en 21-åring med en helt betagande röst och en låtskrivarådra som pulserar varmare än det mesta i samma generation.

Brendan Benson: ”My old familiar friend”

Benson har alltid varit en liten djävul på att bygga rätta sortens powerpop . Öppningsspåret ”A Whole Lot Better” sopar undan benen på direkten och resten blir fjärde raka triumfen i en genre med rötter i rakt nedstigande led till The Beatles.

Howling Bells: ”Radio wars”

Country noir och alternativ rock sägs vara Sydney-kvartettens musikaliska avtryck. Starkt färgad av karismatiska sångerskan Juanita Stein blir resultatet en melankolisk grundton som kopplar ett järngrepp om mig.

Nisse Hellberg: En modern man”

Oavsett om Nisse är modern eller traditionell så är han en av de största på den svenska musikscenen. Med sitt suveräna band skapar han ett okopierbart och snillrikt rootssväng som borde göra de flesta andra i fåran gröna av avvund.

Reigning Sound: ”Love And Curses”

Garagerock kanske låter simpelt att leverera. Men när chefen Greg Cartwright och vänner spetsar larmet med soulfeeling, pangar ur sig 14 låtar som för det mesta går i mål runt två minuter och 30 sekunder, så blir det tidlös konst.

 

Mer läsning

Annons