Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Årehus får kritik: Underhållet är försummat

Vivi-Anne Wassdahl har ledsnat på Årehus bristfälliga underhåll av hennes bostad på Stationsvägen 9 i Åre. Hon frågar sig: hur kan de kräva 5,8 procent mer i hyra av mig när de låter huset förfalla?

Annons

Tegelhuset på Stationsvägen 9 i Åre är 60 år gammalt, och här, på översta våningen, har Vivi-Anne Wassdahl sitt hem. Hon har bott här i 40 år.

– Bara två fröknar har bott här före mig, säger hon och visar runt. Pokaler och medaljer från hennes fantastiska alpina karriär trängs överallt på hyllor och väggar.

Men det är inte för att prata minnen hon bjudit in LT. Anledningen är två saker som råkat sammanfalla. Dels har det kommit brev om hyresvärdens hyreshöjningskrav, i hennes fall saftiga 5,8 procent som Årehus vill ha mer i hyra från 1 januari.

Det andra är enkäten som Årehus skickat ut för att mäta hur nöjda hyresgästerna är. Många frågor rör underhåll och service. Ironiskt, tycker Vivi-Anne Wassdahl, underhållet är under all kritik och har så varit i åratal.

I enkätsvaren radar hon upp problemen: dålig ventilation, sprickor i väggarna, trasiga lysknappar som aldrig repareras, så dålig städning i trapporna att hon städar sin egen trapp själv, soprum som inte används (soptunnorna står ute istället), exteriör som aldrig åtgärdats, obefintlig utemiljö utan belysning, utom den hon själv satt upp och en lokalgata som hon tycker är en skam för Åre.

– Det är Åres mest trafikerade gata. Alla kryssar mellan potthålen, säger Wassdahl, som inte kan låta bli att dra paralleller till Totthyllan, där kommunen kostade på allt, asfalt, stenläggning och dyr belysning.

– Hur många turister går där i skogen, undrar hon.

Mycket är rena vaktmästarsysslor, saker som skulle fixas om det gjordes rutinmässiga kontroller och uppföljningar.

– Men det görs inte, istället ska man felanmäla, säger hon och skakar på huvudet.

Vivi-Anne Wassdahl är lite bekymrad över att bli avfärdad som en gnällig käring, för gnäll är inte syftet. Syftet är att det ska bli bättre, att Årehus och kommunen ska vakna upp. Att fastigheten inte bara ska stå och förfalla.

– Tyvärr verkar det som jag bryr mig mer om det här huset än ägaren gör, säger hon.

En tjock pärm med kopior på allt som hänt med bostaden de senaste decennierna bevisar den saken. Varje hyreshöjning, löfte om reparationer, kampen för att få bort popplarna utanför huset, kalabaliken när borgarna ville byta hyresrätter i Åre mot aktier, boinflytandegruppen hon satt med i i åratal, allt finns där i pärmen.

Vivi-Anne Wassdahl är inte ensam om att ha synpunkter. Hur Årehus underhåller sina hyresfastigheter, inte bara i Åre utan även Järpen, Undersåker och Mörsil, var en av de frågor som fördes fram oftast av väljarna före valet.

Oavsett hur verkligheten var upplevde hyresgästerna underhållet som mycket eftersatt. De ville ha en underhållsplan, där det klart och tydligt framgår vad som ska göras och när, exempelvis hur många år innan det målas om, innan tapeterna ska bytas, hur länge golven ska räcka.

– Men de lyssnar ju inte, säger Vivi-Anne Wassdahl.