Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Archi Jamt uruppförde lokala tonsättare

/
  • Bengt-Eric Norlén, första fiol, Annelie Rydh, andra fiol och Stefan B Nilsson, piano framförde verk av lokala kopositörer under fredagens konsert i Ede, Offerdal.
  • Jämtlands enastående stråkkvartett, Archi Jamt tillsammans med pianisten Stefan B Nilsson under konserten Uruppförande gånger två.

Drygt femtio personer fick i fredagskväll sitt lystmäte stillat beträffande lokal konstmusik i församlingshemmet i Ede, Offerdal.

Annons

På programmet stod det andra av två uruppföranden av Olof Lindgrens Trio för piano, violin och viola, Op 91 och Johan Ederfors pianokvintett Chasing Progress.

Aftonen inleddes med Archi Jamt, under ledning av Bengt-Eric Norlén, som framförde Lamento av nyligen bortgångne jämtländske tonsättaren Hans-Erik Dahlgren. Dova harmonier inleder stycket. Smäktande och smärtande på samma gång. Jag upplever stycket som orkesterns varma farväl av Dahlgren.

Vidare följer två satser ur en av USA:s just nu populäraste kompositörer, Jennifer Higdons, Impressions. Annelie Rydh, andra violin, förklarar att detta stycke är Higdons hyllning till impressionismen. Detta verk går mig förbi, jag minns delar av tredje satsen, To the point. Archi Jamt spelar så det låter prickigt. Däremot får Higdons arrangemang av den skotska hymnen Amazing Grace mig att le. Melodin sveper mellan kvartettens instrument och Katarina Åhlens cellospel gör mig varm i hjärtat. Ett mellanparti doftar svensk folkmusik. Detta är det vackraste arr jag någonsin hört av Amazing Grace. Att tre fioler och en cello kan låta så stort. Imponerande!

Efter pausen är det dags för tontäljare Olof Lindgrens, Trio för piano, Stefan B Nilsson, violin, Bengt-Eric Norlén och viola, Peter Roos. Trions fyra satser inspireras av Hippokrates lära om humoralpatologin. I första satsen sjunger publiken entusiastiskt med, "Görongan". Satsen är luftig och böljande. Andra satsen tillägnas jorden. Jag får en känsla av filmmusik. Jag vill se den filmen! Pianot kompar fiol och violin på bästa sätt. Harmoniskt och enastående vackert. Tredje satsen, Vattnet, är lugn och vilsam. Pianot rinner som en stilla flod och förenas med fiolerna på vägen mot havet. I avslutande delen möter vi den sprittande och sprakande elden. Magiskt!

I Johan Ederfors, Chasing Progress förenas åter Archi Jamt och pianisten. I Reality jagar pianot fiolerna. Cellon undsätter pianot i jakten. Det är mer en känslojakt än en fysisk jakt.

I Utopias undersköna tema återkommer filmkänslan till mig. Detta är stort. Vilka komponister vi har i länet! Avslutande Change med pianots rockiga basgång, med doft av balkan, får partiet att flöda och skrida framåt. Lokalens piano känns begränsande, det hade klingat mycket bättre med en större flygel. Ändå lyckas dessa duktiga musikanter att få slutet att bli dynamiskt och överraskande.

Mer läsning

Annons