Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Är utanförskapet brutet nu?

Annons

Många anser att en viktig förklaring till den borgerliga valsegern 2006 var löftet att bryta det så kallade utanförskapet. Hur har det gått? Det beror på vad man menar med utanförskap. Regeringen själva har kunnat presentera rätt hyfsade siffror genom att till exempel räkna bort de arbetslösa som inte är kvalificerade för någon ersättning. Alltså de som befinner sig i utanförskap i ordets mest bokstavliga mening.

Dagens Nyheters granskning, som presenterades på fredagen, känns mer relevant. Den antyder att regeringens politik är ett nollsummespel. Ungefär lika många människor som lämnat sjukförsäkringssystemet har förflyttats till Arbetsförmedlingen eller socialkontoret.

Förtidspensionärerna har blivit färre. Det är positivt. Det fanns en tid när unga människor hamnade i ett ingenmansland efter att ha fått pension alldeles för lättvindigt. Men nu har pendeln slagit över åt andra hållet. Sjuka människor mister sin ersättning innan de blivit friska eller hunnit få någon rehabilitering. Cancersjuka med ett år kvar till pensionen tvingas sluta sina jobb för att "prövas mot hela arbetsmarknaden".

Den största förändringen sedan Reinfeldt kom till makten är att antalet långtidsarbetslösa ökat kraftigt. En allt större grupp arbetslösa får allt svårare att ta sig in på arbetsmarknaden.

Det är Arbetsförmedlingen som sitter med Svarte Petter. Det är dit de utförsäkrade som inte haft ett jobb på många år skickas. Numera också nyanlända invandrare. Till Arbetsförmedlingen kommer många människor som skulle behöva mycket stöd och matchningshjälp, för att inte tala om utbildning, men som allt oftare får nöja sig med ett blixtbesök hos en överbelastad arbetsförmedlare.

Medan tumskruvarna dras åt på sjuka och arbetslösa så minskar kraven på arbetsgivarna, som har ansvaret för rehabilitering och anpassning. Många sköter sin uppgift, men de som inte gör det (och det är också många) kan fortsätta strunta i sina skyldigheter och bryta mot arbetsmiljölagen utan att drabbas av sanktioner.

Är regeringens politik mot utanförskap ett misslyckande? Det beror väl på vad man förväntade sig. Jag skulle säga att det gick som vi trodde.