Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Apotekstjänstkrisen del 2: Myndigheterna struntar i nya upphandlingslagen – det är fortfarande lägsta pris som vinner

Det var inget jordskalv, ingen terrorattack eller tsunami som gjorde att hundratals patienter fick sina operationer inställda förra veckan. Det var en materialleverantör som vunnit en upphandling med ett lockpris - och inte klarade jobbet.

Så starkt har marknadstänkandets grepp om offentliga sektorn blivit.

Varningsklockorna borde ha dånat när Apotekstjänst lade ett anbud på leveranser av sjukvårdsmaterial. 2013 anmäldes företaget för allvarlig misskötsel av läkemedelsleveranser i Region Halland. Patienter fick sina mediciner för sent, eller inte alls. Läkemedelslistor skickades till fel personer. Personal inom hemsjukvården fick tillbringa en stor del av sin arbetsdag med att dubbelkolla medicindoser.

Inspektionen för vård och omsorg var hård i sin kritik: Det saknades ”ledningssystem och egenkontroll av det slag som krävs när man jobbar med hälso- och sjukvård”.

Nio sjukvårdsregioner lät sig alltså redan för sex år sedan bländas av Apotekstjänsts låga anbud. Och i höstas hände det igen.

Varför? För att regionerna såg chansen att tjäna några miljoner.

För två år sedan ändrades Lagen om offentlig upphandling, LOU, för att undvika att myndigheter stirrar sig blinda på lägsta pris. Nu ska kostnaden för en hel livscykel tas med i beräkningen, i enlighet med den gamla sanningen att billiga fuskbyggen blir dyra i längden eftersom de kräver underhåll.

Samma princip gäller tjänster. Apotekstjänst erbjöd sig att distribuera sjukvårdsmaterial till ett lägre pris än konkurrenterna, men kaoset som de skapade blev mångfalt dyrare än de miljoner som sjukvårdsregionerna trodde sig tjäna på att anlita dem.

Hur har nya lagen fungerat? Inget vidare. Det är fortfarande lägsta pris som vinner, visar en undersökning som Visma har gjort bland 400 leverantörer. 8 av 10 svarar att de avstått från att lämna anbud i offentliga upphandlingar, i hälften av fallen för att de bedömer att chansen att vinna är för liten då fokus ligger helt på priset.

Offentliga upphandlingar är svårt. Att skriva kontrakt är komplext. Så pass att det gett upphov till en teori som belönades med Nobelpriset i ekonomi 2016. Kontraktsteorin går bland annat ut på att det inte räcker med pengar som morot för att göra något bra. Bonusprogram för bolagschefer är ett exempel. Skandalen runt Apotekstjänst är ett annat.

Offentliga sektorn upphandlar varor och tjänster för 600 miljarder per år. Att göra bra upphandlingar är ett sätt att värna om våra skattepengar, men också ett sätt att bedriva aktiv politik på. Skickliga upphandlare kan ställa krav som gynnar miljön och det lokala näringslivet utan att bryta mot reglerna.

Dåliga upphandlingar kan å andra sidan bli kostsamma. Minns stödstrumporna som landstinget i Stockholm betalade 9 000 kronor paret för. Det var resultatet av en lucka i kontraktet, skickligt utnyttjad av leverantören.

De inställda operationerna är ett bevis för att myndigheternas strävan efter att tjäna några miljoner på en känslig verksamhet kan bli direkt farlig.

Marknadsliberalismen har trängt djupt in i samhällskroppen. Lärdomen av skandalen runt Apotekstjänst borde vara att vissa områden är för sårbara för att lämna över till lägstbjudande.

Apotekstjänstkrisen del 1: Betryggande att Region JH håller sig med egna förråd – men marknadstänket i vården bryter ner vår krisberedskap

Läs mer: Regionens kulspetspennor - en droppe bläck i havet?