Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anrik teaterförening firar 75

/

För 75 år bildades Riksteatern - och Östersunds Teaterförening. I dag firar föreningen. LT blickar tillbaka på tre kvarts sekel av teaterhistoria.

Annons
"Jag är f. n. ute med n verkligt förnämlig tourné (…) Skola vi kunna göra något samarbete? Jag har hyrt Östersund den 3/10. Det har ju alltid gått bra förut" skriver teaterdirektör Allan Ryding till herr direktör Ragnar Ohlsson, en av de drivande krafterna bakom det som idag heter Östersunds Teaterförening. När Storsjöteatern invigs 1978 omnämns han i tidningarna som Mr Teater.
Hans brorsdotter har berättat hur de turnerande skådespelarna brukade samlas i Ohlssons lägenhet om kvällarna. Hon fick vara med vilket ledde till ett livslångt teaterintresse.
I korrespondensen med Allan Ryding framgår att direktör Ohlsson är en smula skeptisk mot riksorganisationen och "de höga skådebansherrarna" då han själv vill kunna ingå avtal med olika resande teatersällskap.
Rydings "Det evigt kvinnliga" blir det första arrangemanget för det som då hette Östersundsavdelningen av Riksteaterns publikorganisation. Drygt två veckor senare, den 19 oktober, bildas föreningen officiellt. Årsavgiften är tre kronor.
Spelåret fortsätter med Dramatenturnén "En fågel i handen", Skådebanans "Hela havet stormar", Pauline Brunius "Den lilla butiken", Gerda Lundequists "Uppläsningsafton" och avslutas med ännu en Dramatenturné: "En resa i natten".
Medlemsantalet uppgår vid spelårets slut till 190 medlemmar.
"Det är icke blott huvudstadens befolkning som har berättigat anspråk på att komma i åtnjutande av förstklassig teaterkonst. Nationen i övrigt kan med skäl resa liknande anspråk", skriver ecklesiastikminister Arthur Engberg i sitt direktiv till 1933 års teaterutredning.
Svensk teater, dess kvalitet, finanser och spridning över landet har stötts och blötts i flera årtionden.
Den 17 januari 1933 skriver Stockholms Dagblad: "Engberg gör riksteater. Stor kommitté ordnar statsunderstödda småsällskap på flera håll i landsorten."
Redan spelåret 1933-34 bildas 48 riksteaterföreningar landet runt - Östersund är en av de 34 som finns kvar. Idag finns 230 lokala och 21 regionala teaterföreningar. Fem av de lokala föreningarna finns i Jämtlands län.
Östersunds Teaterförening är inte bara en av landets äldsta föreningar, den är också en av de största, till medlemsantal näst störst med sina över 1000 medlemmar.
I ett kontor på Storsjöteatern sitter teaterkonsulenten Lisa Engman och Tarja Larsson med föreningens affischer, autografer och fotografier som hämtats från föreningsarkivet för lördagens 75-årsfirande. Här finns teaterkassörskan Alice Rudfeldts backstagefotoalbum och buntvis av hennes signerade programblad.
Men ett medlemsantal över 1000 personer är ingen självklarhet. 1959 hade medlemsantalet stigit från 1933 års 190 till 1228 medlemmar. Spelåret 58-59 gavs 59 föreställningar för 27 961 personer. Varje uppsättning visades runt fem gånger(!) - att jämföra med 2000-talet då två spelkvällar tillhör ovanligheterna och antalet besökare på ett år ligger runt 10 000.
Men efter 1959 händer något. Fjorton år senare, 1973, är medlemsantalet halverat och antalet teaterbesökare har sjunkit med över 20 000 personer.
Varför?
TV:ns intåg i hemmen kan vara en förklaring.
Samtidigt ritades teaterkartan om och teatern politiserades.
- Det var inte fint att gå på teater längre, säger Lisa Engman som frågat föreningens äldre medlemmar om orsaken.
1969 bildades också länsteaterföreningen och målet med väl fungerade lokala teaterföreningar i länets åtta kommuner uppnåddes, berättar föreningsaktive Carl-Eric Ericsson på Riksteaterns jubileumssajt. Kanske spelade den större spridningen av teater över länet också in.
Nu är ett av föreningens problem trångboddhet. Storsjöteatern fylls av revy, dansuppvisningar och konferenser - att få turnerande föreställningar att passa in på icke bokade kvällar är ett pussel av det mer komplicerade slaget.

Mer läsning

Annons