Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Annie Lind

Annie Lind avled oväntat i hemmet i en ålder av 88 år.

Annons

Annies stora stöd i livet, systern Elsa fanns vid hennes sida som en skänk från ovan.

Annie växte upp tillsammans med syskonen John och Elsa i Ulriksfors där föräldrarna Arvid och Anna Garneij ägde ett litet hemman. Efter skolan arbetade Annie på Månssons pensionat, där hon mötte sin man Olle Lind som var järnvägare.

Annie och Olof fick två pojkar, Björn och Håkan, som efter gymnasiet studerade och flyttade till Stockholm. Makarna byggde eget hus i "korea" i Östersund 1954. Senare fick de pris för sin vackra trädgård. Annie hade stor bredd i sina intressen i livet, hon stickade, broderade och vävde, men hade också stort intresse för klassisk musik, konst och litteratur.

Annie och Olof reste tidigt utomlands och lärde sig esperanto.  Dessutom var hon mycket socialt engagerad och brydde sig verkligen om sina medmänniskor. Annies största intresse i livet var ändå de sex barnbarnen och när de två yngstas mamma, Gunilla, gick bort fick hon vara mer än farmor till ettåringen och fyraåringen.

Annie vårdade kärleksfullt sin make under många år sedan han blev rullstolsburen. När Olof gick bort 2007 blev hemmet och livet tomt och mycket ensamt. Men barnbarnen bär med sig starka minnen av sin farmor;

"Hon var ju nästan alltid på gott humör, glad och nära till skratt, omtänksam och trugade gärna när det gällde mat och hembakat. Hon jobbade som telefonist på lasarettet. När de reste till Sri Lanka tog hon med sig långfil istället för koltabletter. Hon älskade Norrland och plockade gärna bär och åkte gärna längdskidor."

"Jag tänker mig henne som alltid nästan på gott humör. Hon tyckte verkligen om att skoja och berätta roliga saker. Sommarminnen; där kunde man sitta och gunga i hammocken och dricka hemlagad svartvinbärssaft, och där lärde farmor mig att dansa snoa. Och äta allt odlat, underbart söta sockerärtor och morötter som man plockade och åt direkt. Vinterminnen; långa skidturer i makligt tempo där farmor alltid hade med sig hemmagjord choklad, nöt och russinblandning när krafterna börjar sina. Och man hade alltid för lite kläder på sig trots lager på lager med ylle. Hemmaminnen; eldade man i brasan och farmor bjöd på stenhård knäck som man var tvungen att suga länge på för att få bort papperet."

"Jag minns mornarna mellan farmor och farfar i stora sängen, brickan med frukost och det hårda tunnbrödet som smulade mellan lakanen. Gnolandet i köket och tröstandet i skidspåret. Min sprudlande lilla farmor!"

"Jag tänker på att åka till myren och plocka hjortron, Farmor med sjalett och bärplockare i skogen vid ÖSK. Nötter, choklad och russin i en liten plastpåse som morot till trötta barn i längdspåret. Alla goda hemmagjorda fruktkrämer, safter och sylter."

"Jag vill tacka Farmor för hennes levnadsglädje! För alla bären, den fina trädgården, den goda maten och skidturerna!"

Björn och Håkan och barnbarnen