Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

AnnaKarin Andersson: Alla har rökt och ångrar sig väldigt mycket

/
  • Lungsjukdomen KOL är en vanlig orsak till kronisk sjuklighet och dödlighet över hela världen. Sjukdomen beräknas vara den tredje vanligaste dödsorsaken i världen 2020. Därför har AnnaKarin Anderssons studier betydelse för väldigt många människor.
  • AnnaKarin Andersson har tittat på hur KOL-patienter upplever den vård som de får på Östersunds sjukhus.

KOL-patienter känner sin sjukdom väldigt väl och de vill inte bli utskrivna från sjukhuset förrän de är tillräckligt bra. De är inte rädda för att åka hem, utan för att sedan tvingas åka tillbaka till sjukhuset.

Annons

AnnaKarin Andersson är sjuksköterska och arbetar som vårdutvecklare på Område medicin i Östersund. Hon har gått en magisterutbildning i hälsovetenskap på Mittuniversitetet i Östersund. Till sin D-uppsats, som handlar om hur det är att återgå till hemmet efter att ha varit inlagd på sjukhus för svår KOL, har hon fått forskningspengar av landstinget.

Att det blev just KOL kanske mera var en slump.

– Vi har en del läkare som forskar hos oss, säger hon, och jag pratade med Nikolai Stenfors som forskar på lungpatienter och frågade om han saknade något i sin egen forskning.

– Det hade visat sig att professionen på avdelningarna upplever att KOL-patienterna blir oroliga när de skulle bli utskrivna och att de fördröjde utskrivningen på olika sätt för att slippa åka hem.

Han kände att det var något som fattades i den egna forskningen, han kom aldrig fram till orsaken. Det tände AnnaKarin Andersson på eftersom hon gillar kvalitativ forskning.

Nio djupintervjuer gjordes på runt 30 minuter till en timme, beroende på patientens tillstånd.

– Jag gjorde ganska öppna intervjuer där de fick berätta hur de hade haft det i sitt liv med den här sjukdomen där rökningen är den stora boven. Alla jag intervjuade hade rökt, men ingen rökte i dag.

Det handlar ibland om skuldkänslor, för dessa patienter anser att de orsakat sin sjukdom själv.

Men att patienterna skulle vara oroliga över att åka hem var inte sant, visade AnnaKarin Anderssons forskning.

– Jag frågade alla om de blev stressade och oroliga över att åka hem. ”Nej, inte alls”, blev svaret. Det var väldigt tydligt.

– Men däremot finns det en massa faktorer som spelar in när de ska åka hem som är viktiga.

Patienterna vill känna sig ganska bra när de åker hem, för annars kommer de tillbaka på en gång. Det är jobbigt och pinsamt. Mycket hänger på hur de mår när de åker hem. Dessa patienter är otroligt duktiga på att känna sin sjukdom som de har haft i många år. Rädslan är alltså inte att åka hem utan att tvingas åka tillbaka till sjukhuset inom kort.

– Helt oberoende av varandra beskrev de det så, eftersom de kan sin sjukdom. Det handlar om kunskap om sig själv.

Får de bra vård och omsorg när de kommer hem?

– Det är nästa faktor, hur det ser ut hemma. De som har närvarande närstående make/maka eller barn säger att de inte skulle kunna åka hem om inte de fanns i närheten.

– Men de som är ensamstående hade riggat det hemma på något sätt med kommunal hjälp eller någon granne som såg till dem.

Sjukvården är tillgänglig för dessa patienter, de flesta åker ambulans och den finns över allt även om det kan ta längre tid ibland. Syrgas får de direkt när ambulansen kommer. De är väldigt trygga i vården. De får bra snabb hjälp.

AnnaKarin Andersson menar att dessa patienter är väldigt tuffa och vet att de måste ta ansvar för sig själva. De kan sin medicinering, de kan olika hjälpmedel och andningsteknik för att hålla sig över ytan.

Deras egna känslor och tankar kring sjukdomen är en skuldkänsla över att ha orsakat sjukdomen själv genom rökning, de känner en rädsla av att inte kunna kontrollera sjukdomen. Men de har även andra farhågor inte minst en dödsrädsla.

– De har kvävningskänslor och de känner ibland att de varit riktigt nära att dö. Dessa patienter vet också om att de kan komma att kvävas till döds. Alla har rökt och de ångrar sig väldigt mycket.

Det sker alltså en konstant försämring för dessa patienter över tid. Det kan lätt tillstöta en lunginflammation eller hjärtsvikt som gör att de blir sämre.

De nio patienterna som valts ut i studien har en medelålder på 77 år och har varit sjuka i snitt 13 år.

AnnaKarin Andersson har också tittat på hur dessa patienter upplever vården på sjukhuset.

– Det akuta skedet med snabb hjälp ser de framför sig, när andningen lättar och de blir bättre. Men sedan hamnar de i den andra delen, de har långa vårdtider på runt åtta dygn.

– Under den tiden gör de ingenting, vissa har inte ens klivit upp ur sängen eller fått på sig kläder på flera dagar. De får en kravlös vård.

Själva säger de att de inte orkar någonting. De har inga krav att göra något och då mår de bra. De upplever en kravlös, passiv vård. Många tycker det är jätteskönt, eftersom det är ansträngt hemma, bara att vattna blommor kan vara en jättebedrift.

– De tillåts vara sjuka och får full service. Då blir det kanske jobbigare att åka hem. De mår väldigt bra på sjukhuset eftersom det är så kravlöst. Det behöver de också ha för att vila upp sig. De upplever ingen oro.

Men AnnaKarin Anderssons förslag är att den kravlösa vården på något vis engagerar patienterna på ett positivt sätt. Kanske kan de börja planera utskrivningen redan första dagen efter vissa kriterier.

– De behöver mer struktur, eller som jag skrev i min uppsats ett ”systematiskt evidensbaserat sätt att förbereda dem för hemgång”, då behövs det mer struktur.

Mer läsning

Annons