Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Anna Wahlgrens tid i Jämtland är över

Gården i Gastsjön ska säljas och hela bohaget går snart under klubban. Nu lämnar författaren Anna Wahlgren Jämtland – och Sverige – för Indien.
– Var sak har sin tid, säger hon.

Gamla dockhuset och svarta flygeln. Glasen på rad i fönstren, trapetsen i taket och de röda kuddarna staplade på hög. Allt minner om det som en gång var. Den stora logen har varit lekstuga, arbetsplats och festlokal i ett. För barn, barnbarn, vänner och vänners vänner. Lite längre ner mot vattnet och järnvägen finns Anna Wahlgrens boningshus och flera andra hus, bland annat "De Nios hus" där alla barnen har varsitt rum, som hon kunde bygga tack vare ett jättearv från sin far.

Det har gått 30 år sedan kärleken, hennes sjunde och dåvarande make, förde Anna Wahlgren till Gastsjön.

– "Här vill jag bo" var det första jag sa till honom när jag fick syn på stället och så blev det. Efter ett tag fann jag mig ensam med fem barn i skolålder och ingen trodde väl att jag skulle bli kvar, det dröjde åratal innan jag fick köpa mer mark. Jag älskar fortfarande ljuset, luften och stillheten, säger Anna Wahlgren och tar en klunk kaffe som serveras av äldsta barnbarnet Disa som är på besök i sommar. Den sista sommaren i Gastsjön.

För nu är åren i Jämtland över. De stora gården ska ut till försäljning och den 15 juli säljer Anna Wahlgren hela sitt bohag genom en offentlig auktion som leds av välkände auktionisten Per Bergvall från Bölestrand. Idén föddes när hon insåg att hon inte visste hur man säljer saker på Blocket. Det här ska bli en folkfest med korv och fika säger hon när vi går ut. Hon kommer själv att vara på plats och hålla hov, även för dem som bara är nyfikna på ett kändishem och passar på att gömma sig i mängden, säger hon roat medan hon sveper sin gröna kofta tätare om sig. Smycket i ena näsvingen glittrar under de tunga regnmolnen. Ett tåg susar förbi.

– Det finns så kolossalt många minnen och jag har haft en fantastisk tid här, men tiden då mitt hem var en samlingsplats är förbi. Barnen har vuxit upp och har sina egna liv nu. De är duktiga på att komma hit på somrarna, men jag har inte råd att ha kvar stället bara för det. Dessutom kan jag inte bo kvar här av rent praktiska och fysiska skäl. Människan är inte skapt för att leva ensam när hon blir gammal.

I oktober fyller Anna Wahlgren 73 år. Hon orkar inte lika mycket som förut och har insett att åldern börjar ta ut sin rätt. Väninnorna bryter lårbenshalsarna till höger och vänster, säger hon. Sedan många år lider hon också av fästingsjukdomen borrelia.

Nu finns ingen plats kvar som binder henne till Sverige. Även hyreslägenheten i Stockholm är släppt. Framtiden väntar och den finns i Indien där hon vistats av och till under 20 års tid. I Goa finns sedan många år ett adoptivbarn (adopterad med hjärtat, det finns inga papper skrivna), en numera 32-årig man med egen familj, som hon ska bo hos till att börja med.

– Men sedan hoppas jag kunna köpa ett eget litet hus med trädgård. Jag vill inte åldras i Sverige, så mycket har gått förlorat här. I Indien får en äldre dam respekt och hjälp och där finns också en andlig dimension som tilltalar mig. Jag flyttar i augusti.

Älskad och hatad. En sak är säker: Anna Wahlgren lämnar ingen oberörd. I debatter har hon ofta varit en kontroversiell deltagare. Hon svär som en borstbindare, skrattar hest och högt, har druckit för mycket ibland. Gör kanske allt lite för mycket. När hon först kom till Jämtland var hon en främmande fågel och hon har tidigare berättat om att det tog ett tag innan hon blev accepterad på byn.

De senaste åren har varit tunga och vädrats offentligt i media. Dottern Felicia Feldts svarta barndomsskildring "Felicia försvann" stack hål på bilden av Anna Wahlgren som supermamma och expert på barnuppfostran. Hon svarade med boken "Sanning eller konsekvens", men den kunde inte hindra den ekonomiska krasch som följde. Succéboken och Anna Wahlgrens mest kända verk, "Barnaboken", slutade enligt hennes egen utsago att sälja, föreläsningarna uteblev. Redan för två år sedan hotades gården i Gastsjön att säljas på exekutiv aktion. Om det skrev Anna Wahlgren själv i sin blogg där hon också vädjade till sina läsare om pengar. Tiden har satt djupa spår, det erkänner hon gärna.

– Jag överlevde, det är nog det mest förbluffande. Men jag har rest mig från ett antal smällar och uppenbarligen finns det en väldig styrka och livsglädje hos mig. Det finns ingen bitterhet, men det betyder inte att mitt liv inte är kantat av sorg. För det är det.

Senaste romanen "Breven från Indien" kom för mindre än ett år sedan. Just nu är det så mycket att göra inför den stundande auktionen att hon inte hinner skriva så mycket, men anteckningsboken är alltid med. Och även om vila står högt upp på önskelistan tänker Anna Wahlgren knappast lägga sig för gott i en Baden-Baden i Goa.

– Jag är en författare av den gamla stammen – att skriva är lika nödvändigt som att andas för mig. I augusti startar jag nästa bokprojekt i Indien. Med utsikt över havet.