Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna Odell ångrar inte den iscensatta psykosen

/

Mixen av konst, psykvård och skatte-pengar blev en bomb, konstaterar konstfackseleven Anna Odell. I tidningen Konstnären ger hon sin syn på uppståndelsen efter den iscensatta psykosen.

Annons

En första idé till sitt examensarbete fick hon under ett tidigare arbete på skolan. Tillsammans med en klasskamrat gjorde Anna Odell ett verk som handlade om hennes farmor som är paranoid. Det var i samband med det som Anna Odell fick idén att själv iscensätta en psykos. Inte heller i intervjun för Konstnären vill hon beskriva sitt ännu ofärdiga examensarbete. Däremot betonar hon att det var absolut nödvändigt att själv låtsas vara psykiskt sjuk.

– Jag ville visa på saker som man inte kan visa på ett trovärdigt sätt annars. För mig har reaktionerna på det jag gjort ytterligare bekräftat hur viktigt det var att genomföra iscensättningen. Särskilt med tanke på S:t Görans agerande.

Anna Odell konstaterar att medierna i mångt spridit en historia som är baserad på sjukhuspersonalens berättelse och hävdar bestämt att hon exempelvis aldrig försökt hoppa från Liljeholmsbron, vilket påståtts.

– Det moraliskt svåra är väl i så fall att jag utsatte de förbipasserande för något som de kanske aldrig varit med om. Jag har lyckats få tag i två av de tre personer som stannade hos mig den kvällen. Det märkliga är att de absolut inte känner sig kränkta, knappt ens lurade.

– Det som däremot har känts problematiskt för mig är att patienter som var sjuka förmodligen fick vänta längre. Men jag hoppas och önskar att mitt projekt i slutändan kan ge något till dem som behöver ta hjälp av psykiatrin.

Mer läsning

Annons