Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna-Britta Axelsson

/

Min kära mamma, Anna-Britta Axelsson, född Eriksson, har stilla insomnat den 2 juni i en ålder av 88 år.

Annons

Hon föddes i Nyby som näst yngst av nio syskon, och fick tidigt hjälpa till med olika sysslor som fanns i ett jordbrukarhem.

Efter giftermål med Östen Axelsson 1943, samma år som jag föddes, arrenderade de en Wifstavarfsgård i Nyby. De drev den till 1965 då de byggde ett eget hem i Lit. Där arbetade mamma bland annat på Gästis. Hon fick en tjänst på F 4 som mässföreståndare. Först på plutonofficersmässen och sedan på kompaniofficersmässen. Arbeten som hon verkligen trivdes med. Hennes organisationsförmåga kom till sin rätt och hon var duktig på att ordna och ställa till med kalas och att göra det trevligt. Hon tyckte om att ha folk omkring sig och många goda middagar och kaffestunder har det bjudits på hos mamma och pappa.

De flyttade till Valla, Frösön, 1977. När barnbarnen var små så var det självklart att mamma och pappa fanns till hands. Hon hade barnasinnet och var busig och slamsig med dem. Hon deltog i deras uppväxt och gladdes åt dem.

Pappa och mamma var medlemmar i PRO och därigenom fick de många vänner och de tyckte om att dansa och umgås.

Mamma hade så många rika egenskaper som gröna fingrar, sy och virka. Hon bakade bullar och kakor till mig och familjen så länge hon kunde. Inte minst hennes goda mjukbröd som hon och pappa bakade åt oss och många andra.

Naturen och att plocka bär var något som hon även tyckte om.

Längtan tillbaka till Lit blev verklighet genom köpet av ett torp i Klösta, så att de kunde åka ut fina sommardagar. De tänkte på mig så jag också fick komma hem.

När pappa dog 2005 blev det så ensamt för mamma och för två år sedan bestämde hon sig för att flytta till Häradsgården i Lit. Där fick hon en god omvårdnad och vi kunde ha en fin kontakt ända till slutet.

I sommar gladdes hon åt att få komma ut till Klösta och hon såg fram emot att få träffa de små barnbarnsbarnen, men så blev det inte.

Saknaden är enorm och det kommer att bli väldigt tomt efter henne. Men minnena är ljusa och fina.

Mer läsning

Annons