Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna Barkström

/

Solstrålen Anna Barkström, född Lignell, Litsänget i Mörsil, har nu gått vidare efter 96,5 år.

Annons

Anna Barkström

Mörsil

Anna var den sista kvar i livet bland de sex syskonen Lignell från Åsmundgården i Lit. Där växte hon upp och hjälpte lojalt till med gårdens alla hushållssysslor och månade verkligen troget om människor och djur runt omkring sig.

Innerlig omtanke och livsglädje är ledord för hennes sätt att se på världen. Det hjälpte nog henne när hon och en kompis cyklade den långa från Lit till Sulviken i Kallbygden tur och retur för att plocka det årets hjortronskörd till familjen.

Några av hennes syskon flyttade till Mörsil och hit valde hon också att flytta. I Västjämtland träffade hon sin blivande man Gunnar Barkström som hon gifte sig med så småningom. Hennes äldre syster dog 1935 och lämnade tre små pojkar efter sig i Mörsil. 1944, i och med finska vinterkriget, fick Anna och Gunnar möjlighet att adoptera en tjej som hette AnnMarie som fick växa upp på natursköna torpet i Litsänget nära sina killkusiner. Anna har således har haft en betydande roll som maka, mor och moster och vidare en makalös svärmor, mormor, gammelmomma och ”farmor”.

Anna har alltid funnits till hands och månat väl om dem runt omkring sig och varit tacksam för de enkla tingen i livet. Somliga människor lever med döden närmare än andra, hon var en av dem. 1980 blev hon änka, hennes ena barnbarn Håkan dog i tonåren och hennes dotter AnnMarie 2007. Anna var pigg och vital, hade nära till skratt och kunde berätta vilket väder som var i antågande kände hon, för det ”ränne så” i kroppen.

Hon har varit omtyckt som vän och engagerad medlem i lokalavdelningarna för både hörsel - och synskadade samt en syförening. Bilturer med fikapaus, att ”dra en spader” och fiskmiddagar var något som Anna verkligen gillade. För barnbarn och barnbarnsbarn har det varit en höjdare att få spela ”500”, plocka smultron och följa årstiderna kring fågelbordet med henne och ”bara va'”. Vi kommer alla att glatt minnas hennes välstickade yllestrumpor och hennes enormt goda svartvinbärssaft.

Hon bodde hemma på torpet i Litsänget till 2002. Då flyttade hon in på Thomégården i Mörsil där hon var en av de äldsta och piggaste och delade med sig av sig själv in i det sista.

Saknaden är stor men vi är tacksam för alla fina minnen vi har med henne.

AnnaKari Bertilsson

syskonbarnbarn

Mer läsning

Annons