Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ann-Sofie ställer ut på Remonthagen

/
  • Ann-Sofie Olsson vågade språnget. Nu visar hon sina akvareller på Remonthagen. Utställningen pågår september månad ut. Foto: Åsa Eriksson Ahnfelt

Vid sidan av gallerierna, Jamtli, Färgfabriken och andra kända utställningslokaler finns det ställen där konst visas mer i skymundan. Remonthagens kafé är ett av dem och där är Ann-Sofie Olsson september månads konstnär.

Annons

På Remonthagen, liksom i hantverksbodarna i Lit och Brunflo, låter Vuxenskolan amatörer ställa ut. För många av dem är det första gången de visar sin konst offentligt, och för många är det en hög tröskel att kliva över.

Ann-Sofie Olsson från Frösön fick erbjudandet att ställa ut, först i Brunflo och sedan på Remonthagen, förra hösten. Första tanken var ”nämen, inte ska väl jag...”. Men efter att ha tänkt ett varv till och blivit rejält peppad av sin närmaste omgivning bestämde hon sig för att tacka ja.

– Jag gick min första kvällskurs i akvarellmålning för tio år sedan och sedan dess har jag hållit på. Så jag insåg att det började bli dags att våga.

De senaste fyra åren har Ann-Sofie, som har jobbat som administratör på Arbetsförmedlingen men numera är sjukpensionär, gått kurs på dagtid hos Karin Grandics. Där har hon utvecklat sin akvarellteknik och det framgår tydligt av de tolv tavlor som hon visar på Remonthagen att hon inte är någon nybörjare längre.

– Nu vet jag hur det går till rent tekniskt. Nästa steg är att hitta ett eget uttryck, våga måla mina egna bilder, säger hon.

En av tavlorna på utställningen är inte målad efter någon förlaga. Den föreställer ett blått hus och skiljer sig från de andra.

– Ja, det är åt det där hållet jag strävar, åt det mer abstrakta. Och även om jag älskar det skira, genomskinliga hos akvarellen så skulle jag också vilja prova på olja och akryl, säger Ann-Sofie.

Så gott som samtliga tavlor hon visar utstrålar glädje och harmoni. Det är svårt att tro att de är skapade i ett tillstånd av svår smärta.

– När jag målar glömmer jag hur ont jag har. Att måla är glädje för mig, och kan jag förmedla den känslan till betraktaren så tycker jag att jag har lyckats.

Mer läsning

Annons