Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ankomst

Annons

 Jag kan faktiskt inte minnas från min tidigare barndom att advent firades på något särskilt sätt varken hemma eller i skolan. Naturligtvis sjöngs adventspsalmer på morgonbönen men det var också allt.

Det var först i flickskolan som ögonen öppnades för vad advent kunde betyda. Man var bra på traditioner i denna numera avsomnade skolform!

Jag minns det som om det var i går. Vi samlades som vanligt på lördagsmorgonen varje klass utanför respektive klassrum för att ställa upp två och två. Klassföreståndaren höll förstås ordning i leden och tystade varje litet olydigt fniss. Vad vi var snälla och beskedliga! Så ringde skolklockan och – har man sett – belysningen släcktes i korridorerna och vi började trava iväg mot aulan, eller ”bönsalen” som den kallades i flickskolan.

Och där, man nästan tvärstannade, där strålade hela salen av ljus! Där fanns ljus i alla fönster, runt väggarna, och på talarstolen stod två stora stakar med säkert dussinet ljus i varje. Det var så vackert och stämningsfullt att man bara ville gråta. Kunde det finnas så många tända ljus? Sen blev det psalmsång, förstås, och rektor talade och kören sjöng, och ljuslågorna skimrade över rosiga flickansikten.

Men mörkare tider stundade. Andra världskriget kastade sin skugga också över Sverige. Det blev ont om allting, till och med  stearinljus! Ransonering av allt ätbart. Rekordkalla vintrar. Inomhus endast 16 grader, varmvatten EN gång i veckan, mörka skyltfönster, beslagtagna privatbilar. Ja, listan kunde göras lång.

Men så kom freden efter fem långa år. Mörkläggningspappren kunde slitas från fönstren och adventsstjärnorna började lysa lite här och var. Vår första stjärna kom som en present från kyrkoherden i Strahlsund i  Östtyskland. En av hans döttrar hade via Checkpoint Charlie, öppningen i muren mellan Öst- och Västberlin, tagit sig som flykting till Sverige och bodde de första svenska månaderna hos oss.

Så småningom blev också adventsstakarna allt mer vanliga. En och annan liten gran försågs med fyra ljus och i kyrkor och på torg restes de riktigt stora granarna. Och hemmavid samlades vi under helgsmålsringningen på lördagskvällarna. Dags för barnen att läsa upp de traditionella adventsverserna som i vår version börjar:

När första ljuset brinner

Står julens dörr på glänt

Och alla barnen glädjas

Att fira få advent!

Men ljuset tänds också för att glädja oss vuxna. Och det ”LJUSET lyser i mörkret, och mörkret har inte fått makt därmed.” (Joh.1:5)

Mer läsning

Annons