Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ångest och stress i spåren av sexövergrepp

Petra Svensson, leg. psykoterapeut vid Enheten för trauma- och ångestbehandling berättar hur det går att ta sig vidare efter svåra trauman.

Annons

Sedan 1990-talet finns Enheten för Trauma- och ångestbehandling vid psykiatriska kliniken i Östersund. Den är en av ett tio-tal i landet, där komplex trauma behandlas inom en specifik enhet och varje år remitteras runt 40 patienter. Väntetiden är dock lång för patienterna som varit med om mycket svåra händelser som fysisk- och psykisk misshandel och övergrepp med sjukdom och ohälsa som följd. Både män och kvinnor mellan 18 och 65 år är aktuella.

En person som lider av komplex posttraumatisk stress på grund av trauman kan utveckla alla typer av diagnoser som depression, ångest eller personlighetsstörningar. Många är självmordsbenägna. De har inte sällan självskadande beteende och andra kroppsliga problem som smärtor, hjärt- och magproblem. Alla utvecklar inte svårare tillstånd.

– Det är komplext på många sätt. Forskning visar att den logiska delen av hjärnan, där vi kan forma tankar och strategier, släcks ner när vi utsätts för övermäktig stress såsom trauma, och då går kraften åt att fly eller ge upp. Att befinna sig i en situation där vi inte kan fly utan måste ge upp, får förödande konsekvenser, säger Petra Svensson, leg. psykoterapeut vid enheten och som arbetat med trauman i 30 år.

Gemensamt för de flesta är att de anklagar sig själva för vad de varit utsatta för och att de har svårt i sociala sammanhang. Relationer kan även det vara svårt både med samspel, närhet och förtroende. Ofta finns en enorm skam- och skuldbörda, stor vaksamhet, koncentrations- och minnesstörningar. Ju yngre man har varit och ju mer man varit utsatt för desto längre behandling krävs. Om man som barn blivit tvingad att utföra handlingar, blir ofta skulden och skammen större och tar längre tid att bearbeta. Det finns ingen entydig bild av förövare. Det kan vara fäder, mammor, den vuxne som vet men inte gör något, syskon, släktingar och andra.

– De flesta patienter här har varit utsatta från tidig ålder och de har en stor sårbarhet. Som barn anklagar man sig själv om ingen vuxen finns som säger att det var jag som gjorde fel, säger Petra Svensson.

Hon påpekar att om man aldrig berättat om det man varit utsatt för, lever det kvar i ens inre värld. Stressen pågår då ständigt.

Petra Svensson menar även att barn som varit utsatta för manipulation av vuxna lär sig att anpassa sig till den vuxnes spelregler och risken finns att man kommer att anpassa sig till andra även när man är vuxen. Och att barn registrerar hur vi gör, inte det vi säger samt att många som vuxen fortsätter att vara observant på hur andra rör sig, mimik och registrera minsta gest. Det innebär att ständigt vara på helspänn. För att skydda sig undviker man många gånger sociala sammanhang och tystnar mer och mer. Orden och känslorna är inte att lita på.

– Det är därför som vi terapeuter försöker förmå våra patienter att sätta ord på det de varit med om. När man sätter ord på det vaknar flera sinnen, flera delar av hjärnan blir aktiverade och kan hjälpa till att göra traumana tydligare och därmed mer möjliga att behandla. Komplexa tillstånd kräver komplexa metoder, säger Petra Svensson.

Hon berättar att olika sätt att arbeta med trauman behövs och förutom att berätta kan skrivande, målande, sång och att arbeta med kroppen på olika sätt vara hjälpsamt. Avslappnings- och andningsövningar används genom hela terapin. Behandlingen kan vara individuell psykoterapi eller gruppsykoterapi. Grupp är att rekommendera men är inte alltid möjligt.

– Det är något jag rekommenderar. Där kan man höra att man inte är ensam, att andra varit med om liknande saker. Hittills är det för få män som velat gå i grupp samtidigt, för att gruppsykoterapi ska kunna erbjudas, men är möjligt även för dem.

På kliniken arbetar man även med konfrontationer mellan förövare och den som utsatts där det i så fall är den utsatte som bjudit in förövaren.

När kan man fungera normalt efter trauman?

– Det vanliga är att våra patienter går här mellan två till fem år. Karaktären på traumana och i vilken situation du befunnit dig och ålder spelar stor roll. Den aktuella livssituationen och vad som händer runt patienten nu är också saker som påverkar behandlingstiden.

Annons