Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Andlöst spännande omdiktning av en svensk litteraturklassiker

När Hjalmar Söderberg 1905 gav ut romanen Doktor Glas kallade han den för en tankebok om mordets teori.

Annons

När Kerstin Ekman idag ger ut romanen Mordets praktik är det en slags parafras på Doktor Glas, men med andra personer i rollerna och med författaren Hjalmar Söderberg själv inblandad i historien.

Men liksom Doktor Glas har även Mordets praktik formen av en dagboksroman och den som under 13 år – från juldagen 1905 till april 1919 –  för anteckningar är Pontus Revinge, doktor och giftmördare, och enligt egen uppfattning Doktor Glas’ andlige förebild och den som gav Hjalmar Söderberg avgörande idéer till verket.

Men det är stor skillnad på de båda berättande och reflekterande huvudpersonerna i respektive verk. Där man kan känna en viss sympati för Doktor Glas är Doktor Revinge enbart frånstötande och osympatisk. När Doktor Glas ältar sitt moralfilosofiska problem om man under några omständigheter har rätt att ta livet av en förhatlig människa, tar sig Pontus Revinge rätten med hänvisning till Söderbergs egna ord ”Jag vill handla. Liv är handling”.

Om sin litterära avbild fnyser han: ”Allt detta grubblande som Tyko Glas ägnar dagar och nätter åt och den långa tid det tar för honom att bestämma sig är författarpåfund, ingenting annat”.

Kerstin Ekman tecknar i Pontus Revinge ett porträtt av en mycket ensam människa, vars strävan att vara rättrådig och oförvitlig gör honom omöjlig i umgängeslivet och på karriärstegen. Utnyttjad, skuldsatt och med en skamstämpel alltsedan barndomen förblir han sedd över axeln i det tidiga 1900-talets klassmedvetna Stockholm.

Längst ner i läkarhierarkin arbetar Pontus Revinge på Besiktningsbyrån, dit de prostituerade förs av en konstapel för att genomgå kontroll. Lönen är usel, anseendet mycket lågt, Pontus har knappt råd att halvsula sina snedslitna skor. Det är då han möter författaren Hjalmar Söderberg. ”Han tillhörde en annan värld än min. Han hade kostymer av gott tyg, kanske också aftondräkt och han umgicks i kretsar som voro stängda för mig”.

Men som läkare har Pontus Revinge en kunskap som Hjalmar Söderberg behöver för sin roman Doktor Glas.

Att en liten tablett kaliumcyanid upplöst i vatten praktiskt taget omedelbart dödar en människa med hjärtslagsliknande symtom.

Under de fem år som går från mötet mellan författa-

ren och fattigläkaren tills romanen Doktor Glas kommer ut 1905 har Pontus Revinge med list lyckats bli anställd på Johannes Skades privatpraktik och i sin chef funnit just den förhatliga människa som förtjänar att dö. Skade är bland annat en frekvent besökare hos de offentliga kvinnor som Pontus tidigare haft i uppgift att besiktiga. Skade är ett skadedjur, resonerar Pontus Revinge, och därmed bör han utrotas.

Efter giftmordet har Pontus Revinge inga betänkligheter att överta både läkarpraktik och änka, den senare dock huvudsakligen för att få vara i närheten av den tonåriga dottern Frida. Revinges pedofilböjelse är ännu ett av hans osympatiska drag, annars är han lika kysk som Doktor Glas.

I likhet med Hjalmar Söderberg tecknar även Kerstin Ekman en levande Stockholmsmiljö från det förra sekelskiftet och ett par årtionden framåt, när hästdragna spårvagnar trafikerade innerstaden och sparsamma gaslyktor lyste upp kvarteren, då portvaktskärringarnas gräl och åkarkamparnas klappranden mot gatstenen var självklara inslag i stadsljuden och då Rydbergs Kafé, Continental och SHT tillhörde de besuttnas mötesplatser.

Kerstin Ekman har även anpassat språket i Pontus Revinges anteckningar till tiden genom att använda verbens gamla pluralformer.

För att vara en roman av Kerstin Ekman är Mordets praktik en ovanligt komprimerad historia. En starkt förtätad berättelse, skickligt turnerad kring en klasssiker i svensk litteratur. Mordets praktik är förvisso ingen detektivroman, men den är lika andlöst spännande att läsa som den bästa deckare. Men så vet ju Kerstin Ekman också vilka ingredienser hon ska blanda in för att skapa spänning.

Pontus Revinge har långt ifrån begått något perfekt brott, men det hindrar honom inte att planera fler giftmord. En ung kvinnlig kollega tycks ana oråd, men nu är det Spanska sjukans år 1918 och alla lik hinner inte obduceras. Olycksbådande ringer klockorna i Adolf Fredriks kyrka död, död, död . . .

Det är helt enkelt gastkramande läsning. 

Mer läsning

Annons