Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Anders Pidder Pedersén: Värmetyngda tankar

Annons

Till mitt försvar vill jag upplysa om att följande tankar kom till under sommarens ovanligt heta hetta. Jag satt i solstolen och troligtvis träffade de flesta solstrålarna flinten för det kändes som hjärnan småputtrade i värmen och i det tillståndet började jag fundera på den senaste hantverksmarknaden jag stått och sålt min träslöjd. Det hade gått fantastiskt bra, precis som förra året på samma marknad.

Då slog det mig där jag satt i solstolen att min glädje hade blivit ännu större när jag hade tittat på förra årets siffror och såg att i år hade det gått rejält mycket bättre. Jag kom fram till att visst kan jag vara nöjd med att det kort och gott gått bra, men bäst är det om jag kan jämföra med något som åtminstone är lite sämre. Då förstärks min glädje. Det är inte ett fint drag med glad, gladare och gladast.

I snart tio år har jag sprungit ett och samma motionslopp och även då gör jag jämförelser. Tyvärr har inte de senaste fem årens resultat gjort mig glad, gladare och gladast. Att vinna det här loppet i min åldersklass är en omöjlighet och har aldrig varit mitt mål men det året jag sprang som snabbast blev jag nia och det gladde mig ordentligt.

Givetvis hade min glädje varit enorm om jag ett år hade fått sträcka segertrofén mot skyn men samtidigt hade det avslöjat min ibland egoistiska syn på saker. Hade jag vunnit hade jag skrikit ut min glädje, glatt mig åt att vara bäst. Jag hade inte suttit överst på prispallen och varit så ledsen och bedrövad över de andra löparnas förlust att tårarna hade trillat utför mina kinder. Under solens strålar i solstolen bestämde jag mig för att jag måste jobba på att bli lite mindre självisk.

Helt ensam om att förstärka njutningen genom att jämföra med andra är jag inte. Härom sommaren när jag och min kompis Spikkrökaren stod och spikade form till frugans och min trädgårdsmur en dallrande het sommardag kom Skottkärremästaren gående. Han hade med sig en brassestol och en kylväska. Utan så mycket som säga hej fällde han ut brassestolen, satte sig, öppnade kylväskan, fiskade upp en kall öl, öppnade ölen och drack begärligt några djupa klunkar. Sedan lutade han sig tillbaka och sa:

– Jobba på ni och låt inte mig störa. Jag bara förhöjer min semesterkänsla och det finns inget bättre sätt än att se andra arbeta.

En bra stund satt han så, sedan skrattade han gott och slängde över varsin öl till Spikkrökaren och mig. Helt självisk var han inte.

Kan det vara så att en semesterresas njutning förstärks om man informerar andra om var man befinner sig? Kan det vara förklaringen till varför det skickas fler vykort med hälsningar från exotiska semesterorter än vykort från arbetsplatser. Efter den tanken tog jag mig in i skuggan.

Anders PIDDER Pedersén