Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Anders ”Pidder” Pedersén: Glöm inte groddansen

Midsommarfirandet kan vara den högtid som har funnits längst här i Sverige. Det är fullt möjligt att firandet har mer än tretusen år på nacken. Vissa seder kan ha hängt med från början, några har försvunnit i historiens dunkel, nya traditioner har tillkommit och tillkommer. En av de äldsta är sannolikt att midsommar är full av trolldom, varsel om framtiden och förhoppningsvis fruktsamhet.

Att midsommarfirandet fortfarande styrs av övernaturliga krafter är jag övertygad om. Bara mycket starka övernaturliga krafter kan stoppa köpmännen från att hetsa oss till att köpa en massa krimskrams till våra högtider.

Jag tycker det är skönt att vi inte har som tradition att hänga upp plastgrunkor, som midsommarstänger, plastblommor, grodor, musikanter från Skaraborg, rävar och björnar i träden, fönstren, på väggarna och rollatorer. Midsommarstången pryder vi med blommor och blad från naturen. Visserligen överkonsumerar jag och några andra mat och kylda drycker till midsommar, men det är något som vi har nytta av de närmast kommande månaderna. De kalorierna sätter sig väl synliga på min mage och ger motivation till många långa joggingturer.

I år blir inte midsommarfirandet som vanligt här i byn, det gemensamma firandet med stångresning vid fotbollsplanen är inställt på grund av covid-19. Hade vi bara varit bybor som firade hade vi knappt blivit 50 stycken. Jag förstår inte varifrån alla kommer men det brukar vara mellan 300 och 500 som deltar. En del av dem är våra trevliga sommarboende och en del ser jag inte under övriga året, men de kan bo i små torp i de djupa skogarna och kommer bara fram ur skogen på midsommarafton.

Jag misstänker att midsommarfirandet är inställt på många håll runt om i landet. Kanske det innebär att vissa av de nuvarande traditionerna glöms bort, försvinner och i några fall gör det inte mig något men åtminstone en tradition vill jag inte att den inte försvinner. Den frejdiga rituella groddansen är för mig synonymt förknippad med midsommar och den dansen vill jag att den lever kvar många generationer in i framtiden.

Redan i späda år fascinerades jag av groddansen. Mor och far drack aldrig en droppe alkohol, de var strikta och blyga men järnvägar vad de bytte personliget när det var dags för midsommarfirandets groddans. Det var enda gången på året som de sjöng och de utförde noggrant alla de rituella rörelserna och hoppstegen i besvärjelsen till grodorna. Naturligtvis släpade de med mig i hoppandet runt stången och såg till att jag för alltid skulle minnas seden groddansen. När musiken tystnade och den rituella dansen slutade återgick mor och far till sitt vanliga tillbakadragna leverne.

Jag hoppas att groddansen inte glöms bort. Glad midsommar!

Anders ”Pidder” Pedersén