Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Anders Hansson

Före detta adjunkten Anders Hansson i Forsa, Duved, har avlidit i en ålder av 84 år.

Annons

Hans utbildningsväg gick via Hållands folkhögskola, realskola i Katrineholm och studentexamen i Uppsala. Vid Uppsala universitet tog han sin filosofie magisterexamen med engelska och svenska som huvudämnen. Lärartjänster väntade sedan i hemlänet, i Hammerdal, Lit och Järpen. 

Anders var ingen "ensidig" skolmänniska. Han hade också prövat på utbildningen till fältflygare på Ljungbyhed. Från den utbildningen berättade han med fin humor om hur hans kynne inte riktigt stämde överens med automatiskt inlärda reaktioner. Vi flög på hög höjd, berättade han. Vi dök och vi skulle öva oss att vid viss höjd räta upp planet igen. När jag närmade mig säkerhetsgränsen, frågade flygläraren helt lugnt: Nå Hansson, ska vi dö eller ska ni dra i spaken? 

Även om Anders i unga år egentligen aldrig utövade någon idrott eller blev någon slalomåkare i klass med jämnåriga tonåringar i Åre, så upptäckte han på äldre dagar tjusningen med utförsåkningens alla ingredienser. Han tillbringade under flera år någon vecka i de österrikiska Alperna tillsammans med vännen Stig Sollander, sakkunnig på det här området så att säga. Och som pensionär återfanns han ofta på golfbanan i Staa. 

Anders hade några egenskaper, som numera kanske inte värderas så som tidigare: att visa måttfullhet, att inte förhäva sig, att avvakta och se. Att förstå, att det också fanns en styrka i det förhållningssättet, om man själv kände sig trygg i sin tillvaro, i det sociala umgänget, i förmågan att kunna umgås med andra människor och kunna samtala om väsentliga frågor också utanför den egna intressesfären. 

Anders var därför också helt fri från allt som skulle kunna uppfattas som skryt. En enda gång hörde jag honom glädjas över något till det yttre kanske obetydligt men för honom själv mycket viktigt: Det var vid hans sista tentamen i engelska. Den krävande professorn hade utöver sitt skrivna betyg gett honom ett styrkebesked: "your pronunciation is very good, Mr Hansson!"   

Anders spred alltid lugn och trygghet kring sig. Att ha fått vara hans vän är liksom att ännu få behålla den känslan, även om han själv nu inte längre är med oss. 

Lars Thomasson