Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anders Borg nyanserar sig inte

Annons

S-ledaren Stefan Löfven säger sig stå fast vid sitt kritiserade uttalande från Facebook i lördags. Riktigt varför vet jag inte. För samtidigt nyanserar han sig på ett sätt som de flesta kritiker önskar sig. Han kunde vara tydligare men säger ändå att antalet 170 döda tyder på att det handlar om oproportionerligt övervåld.

Till TT säger Löfven också att Israel som militär stormakt har ett större ansvar än Hamas för att få slut på våldet. Hade han varit tydlig med det från början hade säkert kritikstormen uteblivit. Att han betonar att båda sidor har ett ansvar för att få stopp på våldet är inte kontroversiellt.

Ett medialt misstag kan ursäktas. Det viktiga är att Löfven och den svenska socialdemokratin förstår att det är mot den militära stormakten Israel pressen måste riktas om en fred någon gång ska bli möjlig.

Den tidigare S-ledaren Mona Sahlin har av den borgerliga regeringen utsetts till samordnare mot våldsbejakande extremism.

Sahlin framstår i egenskap av en väldigt tydlig motståndare till både främslingfientlighet och rasism som sällsynt väl lämpad för uppgiften. Att Folkpartiministern Birgitta Ohlsson kallar beslutet: det viktigaste hon tagit i egenskap av minister, bådar gott.

Man behöver inte vara alltför pessimistisk för att frukta ett valresultat där de rödgröna inte blir tillräckligt stora för egen majoritet. Då behövs öppningar över blockgränsen.

Om Ohlsson blir Folkpartiledare är det inte otänkbart. Sahlins uppdrag löper på två år. Fast det är förstås inte heller omöjligt att ett regeringsuppdrag kommer emellan. Fast ministerposter är det tabu att tala om före valet, bland de som kan bli aktuella.

Inför valet tappar Moderaterna väljarnas förtroende. Men i ekonomiska frågor hänger tydligen viss trovärdighet kvar. Det är faktiskt direkt märkligt. Faktum är att i den ekonomiska politiken i EU så har finansminister Anders Borg (M) spelat en direkt destruktiv roll utan att senare nyansera sig.

I gårdagens DN gör den brittiske ekonomen Robert Skidelsky en betraktelse över hur ekonomistudenter i Manchester protesterar mot den nyliberala hegemonin i nationalekonomin.

Han skriver att den rådande ekonomiska ordningen är en ideologi och inget annat. Tron på perfekt rationalitet och fullkomliga marknader förhindrar forskningen att studera orsaken till storskaliga ekonomiska misslyckanden, som finanskrisen.

Som ett andra exempel ger Skidelsky EU:s åtstramning 2010 mot en recession högern i EU inte ansåg fanns. Här var Borg drivande, åt fel håll till förfång för EU, Sverige och alla i EU som i onödan är arbetslösa. Nationalekonomin är inte en vetenskap som fysiken.