Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Än håller P-B ställningarna som Jämtlands kulturpersonlighet

Vem är Jämtlands genom tiderna mest kända kulturpersonlighet?

Wilhelm Peterson-Berger, svarar musikforskaren Henrik Karlsson tveklöst i sin nyutkomna biografi om tonsättarprofilen och kritikern P-B.

Ja, vem skulle egentligen kunna göra honom rangen stridig?

Under sitt liv (1867-1942) antog han närmast en renässansmänniskas imposanta format av intellektuell mångsidighet och skaparkraft.

Sjuttio år efter sin död fortsätter han att väcka starka känslor. Alltjämt tycks han vara omgiven av både beundrare och fiender.

Klart är att han besatt en ovanlig kreativitet och har skapat musik, som i bästa mening kan kallas klassisk.

Men klart är också, att han var en mycket komplex natur, som okänsligt kunde såra eller rent av krossa människor – både i rollen som fruktad kritiker och spirituell, men stundom elak, sällskapsmänniska.

Delvis baserad på hittills opublicerade brev och andra tidigare okända källor är musikforskaren Henrik Karlssons "Wilhelm Peterson-Berger. Tondiktare och kritiker" (Norma bokförlag) den första mer omfattande P-B-biografin på mer än sextio år.

"Utan att ens ha skrivit dagbok eller fullständiga memoarer har P-B lämnat efter sig mer självbiografiskt material än de flesta andra svenska tonsättare", skriver Henrik Karlsson och konstaterar, att det som skiljer P-B från de andra samtida tonsättarna är att han vid sidan av musiken producerat så många texter på alla slags nivåer, från tryckta dramer, essäer, recensioner och insändare till brev.

Karlsson säger sig ha blivit alltmer fascinerad och förbryllad av personen P-B och genom det efterlämnade textmaterialet – inte minst breven – försökt förstå varför han ofta väckt så starka reaktioner.

"Som kulturpersonlighet tillhör P-B med värderingar, uttrycksformer och yttre framtoning definitivt en historisk epok (...) som egocentrerad skapande konstnär i pendlandet mellan tvivel och hybris är han tidlös."

Karlssons 500-sidiga biografi är i huvudsak kronologisk, uppdelad i åtta tidsavsnitt präglade av P-B:s olika engagemang och skapandeprocesser, där hans privatliv, återspeglat bland annat genom de många breven, vävs in. Som vanligt är det rafflande att läsa om P-B:s verksamhet som kritiker med både verbala och fysiska slagsmål med antagonister. Men Henrik Karlsson har verkligen eftersträvat en fördjupad bild av människan och konstnären P-B, där all hans komplexitet synas.

Naturligtvis är Frösön och Jämtland de mest centrala miljöerna även i denna P-B-biografi, med natur och historia som inspirationskällor i det musikaliska skapandet.

22 år gammal reser P-B i augusti 1889 med ångaren Trafik till prästgården i Sunne för att hälsa på hos prästfamiljen Arbman, där de tre döttrarna senare ska komma att bli hans flitiga brevvänner.

Som i trance ser han hur fjällmassivet med Oviksfjällen och Åreskutan i bakgrunden rullas upp framför honom. Det blev ett livsavgörande vägval för framtiden, skriver Henrik Karlsson i sin biografi. "Jämtland drabbade honom som en fullkomlig förälskelse."

Själv skrev P-B så här om händelsen: "Jag minns att jag frös av rörelse och hänryckning. Jag var fullkomligt överväldigad av synen ..."

Henrik Karlsson menar, att det var under sitt första besök i Jämtland, som P-B inspirerades till Jämtlandsmotivet i operan Arnljot och att hans eget intåg i landskapet har stora likheter med Arnljots dramatiskt effektfulla entré i operan.

Genealogen Paul Meijer-Granqvist upprättade 1911 en antavla åt P-B, som säger att P-B skulle vara släkt med flera av personerna i Arnljot och följaktligen ha rötter i Jämtland ända ner i vikingatiden.

Denna antavla är sannolikt ett falsarium när det gäller släktleden före 1500, menar Henrik Karlsson, men P-B byggde själv tacksamt vidare på denna mytbildning. "Att han trodde på och höll fast vid en historisk anknytning till landskapet är förståeligt. Det ingick i den litterära 90-talismen att belägga och beskriva sina rötter och förankringar i släktleden och landskapet."

Frågan som Henrik Karlsson ställer sig och som tål att fundera över är: "Om Wilhelm nu inte gjort denna båtresa, umgåtts med prästbarnen Arbman och ständigt längtat tillbaka, hade han då blivit en helt annan, mera internationellt orienterad tonsättare?."

Arvet efter modern gjorde det ekonomiskt möjligt för P-B att uppföra Sommarhagen på Frösön, där han fick en fast punkt i tillvaron och i det landskap, där han ansåg sig höra hemma, historiskt och i nutid, eller med Henrik Karlssons ord: Ur-Jämten hade hittat hem!

Och här förblir han med sin "Arnljot" och "Same-Ätnam", med "Jämtlandssången" och "Hyllning till Jämtland", med "En fjällfärd" och "Hembygdshälsning", med "Frösöblomster" och Jämt-polskor.

P-B:s musikarv kommer att leva vidare och vem skulle egentligen kunna göra honom rangen stridig som Jämtlands mest kända kulturpersonlighet?

Henrik Karlssons P-B-biografi är ett gediget arbete delvis baserat på tidigare opublicerat material.