Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ambitiöst allkonstverk

/

Försöka klassificera William Blake (1757-1827) är inte alldeles enkelt. Poet, profet, religiös mystiker och grafiker, Blake var en fritänkare vars kombinerade text- och bildkonst låg långt före sin samtid och som ännu analyseras och omtolkas.

Annons

Piteå Kammaroperas produktion The Crystal Cabinet baserar sig på ett antal av Blakes texter och bilder, och är inte heller lätt att sätta etikett på. En kammaropera på så sätt att orkestern är liten och aktörerna på scenen bara fem. Men det är långt ifrån någon stympad lightversion av en traditionell opera, The Crystal Cabinet är ett överväldigande allkonstverk där en flexibel ensemble utnyttjar den moderna teknikens möjligheter på ett sätt som Blake själv skulle ha uppskattat.
Ramen kring skeendet är en nära framtid där människan lagt vår planet i ruiner, där öknar av skräp och stormar av gammaltestamentliga proportioner till sist har blivit omöjliga att hantera. Uppfinnaren Blake kallas in för att visa på en väg till överlevnad, och han finner den i människans kreativa kraft att kunna skapa den framtid vi kan föreställa oss.
Texterna har bearbetats av kompositören Carl Unander-Scharin i samarbete med regissören Keith Turnbull och koreografen Åsa Unander-Scharin. Allt utspelar sig framför en fond av videoprojektioner skapade av Lene Juhl och Mark Viktov, och flödet av text, toner, bilder och rörelse blir en helt integrerad upplevelse, där det är svårt att skilja ut delarna från helheten.
I de färgstarka scenerna som löser av varandra hittar vi fragment av Blakes egna bilder, och textrader flyter fram som vackra sjok. Dansarna talar och sjunger, sångarna gestaltar lika mycket med kroppen som med rösten, och kontrasten mellan skolat och oskolat blir ett eget uttryck.
I orkesterdiket sitter den förstärkta kammarensemblen NEO som under ledning av Mats Rondin medskapar akustisk musik avlöst av ren elektronika. I tre nyckelscener styr aktörernas rörelser förinspelade slingor av text och ljud med hjälp av en kamera i taket. Texten blir ett instrument som spelas med hela kroppen, interagerandet ger impulser till rörelser som hörs och ljud som syns.
Uppsättningen är överväldigande, som åskådare hinner man inte med alla detaljer även om man läst på i förväg. Men känslan av att bli översköljd av intryck är häftig, och jag önskar att fler av stans musiker, konstnärer, filmare och dansare i alla åldrar hade varit där. The Crystal Cabinet förtjänar en betydligt större publik. För teknisk kreativitet, för en skicklig ensemble, och inte minst för Blakes budskap som håller långt in i framtiden.

Mer läsning

Annons