Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ambitiös Dvala når långt

/

”Och glöm inte att vara tillbaka i era hem före kl 22” uppmanar foajévärdens gigantiska, projicerade ansikte oss från scenen.

Annons

Aldous Huxleys ”Du sköna nya värld”, Karin Boyes ”Kallocain” och George Orwells ”1984” – Kreativ Explosions ”Dvala” saknar inte förebilder när det gäller framtidsdystopiska diktaturer där staten tagit makten över allas våra liv. Men den direkta inspirationen finns i samtidens debatt om FRA och övervakning. Hur väger man säkerhet mot integritet? ”Har man bara rent mjöl i påsen så ...” är ett rätt vanligt argument för fler övervakningskameror. Men vad händer om de som övervakar inte har rent mjöl i påsen?

Kanske blir det som i ”Dvalas” säkerhetsstad 4 i Euroland där vi i publiken blir vittne till ett utsnitt av sju – eller åtta – människors liv. Ett mord har begåtts, vem är mördaren? Men, en kanske ännu intressantare fråga – vem är offret? Finns det ett offer av kött och blod? Min tolkning är symbolisk: det är yttrandefriheten som blir motorsågsmassakrerad, knivhuggen, överkörd, ihjälskjuten.

Upphovsmännen kallar det hela installation, även om teater är det dominerande mediet. Men helheten är en stor styrka. I foajén möter säkerhetsstämplad konst och litteratur upp. Säkerhetsstämplad eller censurerad. Två sidor av samma mynt. Här dricker skådespelare i vita masker kaffe och ligger utslagna i ett mörkt rum framför en surrande tv. Här annonserar Eurobladet (som älskar säkra nyheter) att Friedrich N. valts ut till årets tillsyningsman. Det är han som ansvarar för den ”familj” som det handlar om, den som skapades efter den stora omsorteringen.

Ambitionerna är överlag mycket höga och genomförandet når långt. Första akten känns ofta teatral och ibland texttung, bokstäverna förmår inte riktigt lyfta från manussidorna. Det blir extra tydligt när samma text fungerar fint som animerad film men inte gestaltad. Ändå sugs jag in i skeendet och landar i en förtätad andra akt.

Komas Midas levande musik följer smidigt händelseförloppet. Programbladet anger ingen textförfattare men en dikt av Bruno K Öijer susar förbi och det får mig att undra hur mycket mer som är lånat?

Mer läsning

Annons