Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Älsken varandra

O giv mig en fruktstund bland myskuddarna! Det känns så länge sen nu, samtidigt igår. Jag skolkade från skolan i mellanstadiet. Det var många skäl; en ändlös radda vikarier, obegriplig undervisning som inte kunde relateras till mitt liv och ett krackelerat livsfundament.

Annons

Så jag skolkade. Ofta gick jag till dagiset på Reimers Holme. Där jobbade mammas nya kille och personalen där såg liksom mellan fingrarna på det faktum att jag nog egentligen borde varit någon annan stans, alltså i plugget. De lät mig vara med barnen och där finna en spiral som var positiv. De mindre barnen i femårs- åldern dyrkade mig. Det gjorde mig mindre svart inuti att vara med dem, leka, gräva, svara på alla frågor och bara få glömma mig själv.

En dag kommer Fredrik springande till mig och drar mig mycket uppfordrande i tröjärmen.”Katti kom! Vi kan knulla!! Natascha och jag knullar!”

Jag var elva år. Jag var precis i det läget att jag överhuvudtaget tänkte på den möjligheten att jag förmodligen skulle pussa någon någon gång. Kanske till och med kyssas. Det var en annan tid också får ni förstå. Världen var inte sexualiserad som nu där media älskar att ösa ut nya avancerade och uppfordrande tips om hur man får fart på sexlivet. Och ändlösa artiklar om hur aktiva och frigjorda alla är. Det var 70-tal och den sexuella revolutionens verkningar hade liksom inte slagit igenom.

(Oss emellan blir jag lite dyster när jag tänker på att tonåringar refererar till älskog som ”ha sex”. Det är så kliniskt och långt från allt jag känner till.)

Men som den lilla pedagog jag var svarade jag (blossande röd) ”Vad fint! Fortsätt ni!” ”Neeej! DU måste se! Det är sant! Vi kan knulla!” Han drog mig till kuddrummet. Mitt liv passerade i revy under tiden. Hur ska jag reagera nu? Kan två femåringar verkligen knulla? Nu är det nog viktigt att jag inte moraliserar och säger att de är äckliga och gör något väldigt fult! Hjälp! Jag som inte ens riktigt själv vet vad det är!

När jag kom inw i kuddis låg Natascha helt underbart utsläppt bland kuddarna. Hon hade inga kläder på sig. Hon såg mycket glad och nöjd ut. (Så långt är det ok, tänkte jag nyktert.) Fredrik drog nu snabbt av sig filsingarna och hade under ett rejält stånd (ja, så rejält det blir i den åldern, liksom.) Han lade sig ovanpå Natascha (inget inträngade..) och så tittade de på mig och skrattade så de kiknade. ”Titta Katti! Vi knullar!!” Hysteriskt fniss.

Jag höll på att dö. Jag levde på höjden av min pinsamhets karriär. Allt var så pinsamt att jag inte ens kunde gå bredvid min pappa på gatan – jag ville inte förknippas med en så pinsam person. Och nu det här.

Det enda de ville ha var mitt erkännande. Jag var ju deras idol; stora tjejen som hängde med småbarnen. Så mycket förstod jag att detta var ett av de där viktiga ögonblicken i Fredrik och Nataschas liv så jag sade: gud vad bra! Då vet ni det! Fortsätt ni så går jag ut till de andra!

Och nu när jag står inför julhelgen vill jag inte ge er den uppmaningen att ni ska göra som Fredrik och Natascha (för det är ju inte alls säkert att man orkar, har lust eller ens har en potentiell vän att pröva det med.) Nej. Vad jag vill uppmana till i Juletid är: Älsken varandra. Och glöm inte att det finns hysterisk glädje och fniss som inte behöver vara vare sig avancerad eller klinisk.

GGlöm inte att det finns hysterisk glädje och fniss som inte behöver vara vare sig avancerad eller klinisk ...

Mer läsning

Annons