Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allt löser sig - nästan för snabbt och bra

Adam är jagberättare i Supervirus, en miniroman för högstadiet.

Annons

Morfar är inget blåbär när det gäller datorer men nu har han svåra problem i sin stuga i utkanten av samhället. Trots att han sitter i rullstol är han inte hjälplös utan bakar och dammsuger, särskilt innan hemtjänsten ska komma.

Det känner jag igen från verkligheten. Så gjorde Strindberg, spelman och handikappad, för att få chans till pokerspel med hemtjänstpersonalen. Det gick bra på den tiden.

Datorhaveriet påspätt med störd nattsömn av oförklarliga fotsteg förvandlar morfar från cool sjökapten till en grå liten gubbe. Adam ingriper på två fronter: datorn ska åtgärdas och tomrummet efter internet fyllas med god litteratur.

Sara är skolans snyggaste tjej, hon har hög status, kommer från en rik familj och alla killar blir kära i henne, även Adam. I parken bakom skolan närmar hon sig Adam och frestar honom med sin generösa urringning. ”Tycker du dom är fina?” Det visar sig vara ett riktigt fult trick, en fälla, för att kunna anklaga honom och sprida ut rykten och rena lögner.

Nu mår Adam riktigt dåligt men mitt i allt elände får han upp ögonen för en flicka av en annan sort. Maria som hör till de osynliga, den grå, ointressanta massan, odlar andra talanger än Sara. Hon förstår sig väldigt bra på datorer och älskar att lösa problem.

Morfar har fördomar mot flickor och teknik men allt löser sig nästan för snabbt och bra på slutet. Rektorn och Sara tävlar i omvändelse och ödmjukhet.

De mangainspirerade teckningarna är ojämna och inte riktigt i nivå med bokens innehåll.

Mer läsning

Annons