Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allt enligt planen

Annons

De flesta av våra vintersporter kan fira jul och nyår med vissheten att OS-förberedelserna ser ut att ha gått enligt planerna, så här långt. För några sporter, exempelvis skidskytte där Helena Jonsson och Anna Carin Olofsson-Zidek dominerat stort i december, har resultaten varit över förväntan. För andra, alpint, finns det mer att önska. Anja Pärson skulle naturligtvis ha fått en eller annan pallplats istället för att vara en ständig fyra om både hon och jag skulle vara nöjda med första avdelningen.

Men sammantaget; de flesta så kallade säkra korten har levererat och dessutom har vi begåvats med ett knippe nya favoriter. Vem, för ett par månader sedan, hade räknat med namn som Jesper Björnlund, Hanna Falk, Anna Haag, Jesper Modin, Anna Holmlund och herrarnas curlinglag (Europamästarna Edin från Karlstad) som medaljkandidater i Vancouver om sju veckor?

Svensk idrott har en fantastisk förmåga att ständigt spotta fram nya världsartister.

Sveriges olympiska kommitté, SOK, har satsat 78 miljoner kronor sedan OS i Turin för att kunna upprepa de fantastiska resultaten för fyra år sedan, 14 medaljer (sju guld, två silver och fem brons). Mest har gått till den alpina sporten, nästan 17,3 miljoner.

Vill jag vara elak kan jag väl påstå att det är också där man fått ut minst...

Efter framgången i Åre-VM 2007, då vi var en stormakt mycket tack vare Anja men inte enbart, har det gått raka vägen utför. Men jag väntar med motorsågen ett par månader. Vancouver-OS är dock sista chansen, ett misslyckande där och Svenska skidförbundet måste agera.

Hetaste medaljkandidaten så här långt; givetvis bragdmedaljören Helena Jonsson. Säsongsöppningen har varit sensationellt bra och hon är utan tvekan svensk idrotts nya omslagsflicka. Måtte hon bara stå pall för tyskens (Wolfgang Pichler) fakirträning.

Jag har de senaste månaderna saknat någon som orkar ta tag i de stora idrottspolitiska frågorna som legat serverade på silverfat men där fjunisarna i kvällspressen, som sätter dagordningen, fastnat i Zlatan-genialiteter och påhittade konflikter i svensk ishockey. Striden mellan SOK och Riksidrottsförbundet om vem som ska ha makten i svensk idrott, som pågått under en längre tid och för de allra flesta varit tämligen obegriplig, blev helt uppenbar när regeringen i förra veckan beslutade om statens stöd till idrotten nästa år (sammanlagt 1,2 miljarder) och där statsbidraget till SOK nästan halverades (23 miljoner jämfört med årets 40).

Från regeringshåll är pekpinnen glasklar; det är RF som ska styra färdriktningen i fortsättningen och jag bara ryser vid tanken. Med RF vid rodret kommer delar av den svenska elitidrotten, framförallt den på vintern, att gå sotdöden till mötes.

En annan het potatis som fjunisarna sopat under mattan är regeringens kallsinne till den gemensamma ansökan som förbunden i Sverige och Norge jobbat fram för ett EM i fotboll 2016. Den frågan är så mycket större än Zlatans mål och målgivande passningar men har knappt berörts av landets ledande sporttidningar. Olsson, Anrell, Bank, Niva, Lühr, Orrenius, Laul... ingen orkade greppa frågan.

Men, egentligen ska man inte förvånas över tystnaden. De här herrarna har ju heller inte brytt sig om Östersunds alla försök att få ett vinter-OS, tvärtom har de ju ständigt framställt entusiasterna som enfaldiga klåpare vid förlorade omröstningar.

Utan stöd av våra viktigaste opinionsbildare inom idrotten är det plättlätt för den politiska makten, oavsett färg och fina ord i regeringsförklaringar (”Sverige ska aktivt verka för att få fler stora internationella idrottsevenemang till vårt land”, Fredrik Reinfeldt oktober 2006), att säga nej till stora idrottsfester i Sverige.

Borgarna fällde fotbolls-EM.

Sossarna OS-planerna i Östersund.

Utan den mista lilla debatt. Trist, i sanning trist.

Till sist; god jul, alla idrottsvänner.

Mer läsning

Annons