Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Värda är vårda

I dag är det Nationalparkernas dag vilket sannolikt kommer att gå ganska obemärkt förbi. Fast nästa år blir det säkert mer uppmärksamhet eftersom det då är 100-årsjubileum.

Annons

De första nationalparkerna utsågs 1909 och i dag finns 28 nationalparker spridda över hela landet. Naturvårdsverket vill att det ska bli fler. Fast det stöter på patrull från bland andra jägare.
Men lite historia först. Det miljöapokalyptiska tänkandet är i dag den dominerande religionen. Jehovas vittnen har efter 1874 förutspått jordens undergång vid nio olika tillfällen. Det rekordet har nu slaget med hästlängder. Naturvårdarna är vår tids änglar – också retroaktivt.

Som historikern Lars J Lundgren visat, i boken Historia mot strömmen (2007), tar Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) i sin historieskrivning flera gånger åt sig äran för att vi har nationalparker. Det är osant eftersom SNF inte existerade när de första svenska nationalparkerna bildades. Men, som Lundgren syrligt skriver, "att reflektera över den egna verksamheten förefaller inte vara naturskyddarnas starka sida". Däremot var Svenska Turistföreningen en viktig påtryckningsgrupp. Leder spångades och rösades, broar och stugor byggdes i den svenska fjällvärlden.

Sett ur ett internationellt perspektiv minskar intresset för alla former av utomhusaktiviteter. Det gäller hela skalan från att påta i trädgården till bergsklättring. Antalet besökare till amerikanska nationalparker avmattas stadigt sedan slutet av 1980-talet, och samma mönster finns i Japan.

Samtidigt ökar tiden för dataspelande, internetsurfande och videotittande. Nog måste väl ändå Sarek, Sveriges största nationalpark, göra sig bättre i naturlig storlek än på video? Inte kan väl naturupplevelser "live" (som det heter på svenska nuförtiden) i Padjelanta skapa samma känsla som dataspel? Visst är det något paradoxalt med våra moderna liv, aldrig förr har vi haft så stillasittande jobb och rört oss så lite på fritiden. Att vi vistas mindre i naturen måste på sikt också leda till att intresset för naturvård förbleknar.
Det finns tecken på en att en del kommuner redan tröttnat på detta med fler nationalparker. I fjol tackade turistberoende Orsa nej till förslaget om ett naturreservat i Koppvången. Traktens jägare säger nej.

Nationalparker och naturreservat kan erbjuda den största bristvaran i dagens värld: tystnad. Kanske kommer priset på stillhet om några år att vara högre än på dricksvatten. En stunds tystnad och en skopa kallt och rent bäckvatten, kan visa sig vara världens försäljningssuccé.
Om jag fick bestämma – på annat sätt än den makt och det inflytande som journalistyrket genererar - skulle jag säga nej till Svenska Jägarförbundets önskan om att få köra motordrivna fordon i naturreservat. Även om syftet är hedervärt, nämligen att inventera viltbeståndet, så är jag tveksam.

Turister från hela världen kommer till vårt land, och vårt län, för att få uppleva tystnaden, för att andas den friska luften, för att beundra den välbevarade skogen och marken. Därför nej till motorfordon i naturreservat och nationalparker. Å andra sidan är det en självklarhet att en hundraårig institution, om man kan säga så, som nationalparker måste kunna förändras. Nationalparkernas dag är en påminnelse om vikten att diskutera och debattera vad vi ska göra med våra nationalparker. De bör varken förvandlas till mossiga friluftsmuseer eller bensinstinkande stigar för särintressen.

Mer läsning

Annons