Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Upptakt

Annons

Det finns ingenting i Sverige

som får så oerhörda massmediala konsekvenser som något som händer i kungafamiljen.

Särskilt kvällstidningarna vänder ut och in på sig själva och blinkar inte ens om man kalhugger halva Norrland för att få papper till ”nyheterna”. Reportrar, som i vanliga fall inte är mer värda än något katten släpat in, blir plötsligt celebriteter nästan i samma klass som de personer de är satta att bevaka.

Ett UFO som med besättning och allt störtat i Gamla stan skulle i jämförelse hamna som en notis på sidan 34. Den gångna veckans utan motstycke största nyhet har handlat om grodan som blev en prins. Det var en hänsyftning till sagan och inte på något sätt kronprinsessans blivande make, som för övrigt verkar vara en bra grabb. Att han har en svärmor, som hjälpligt försökte stava sig igenom en papperslapp när hon skulle förklara vilken fin make hennes dotter får, går ju inte skylla honom för.

Nu ska vi uppehålla oss en stund i ett av mina favoritträsk, nämligen fördomarnas. Daniel hade förmodligen ett liv redan innan han skulle bli prins och andra kamrater än kungliga. Fördomen säger att Daniels hemby, Ockelbo, ligger i det fina distrikt som i dagligt tal kallas Brännvinsbältet. Enligt samma fördom spelar det inte så stor roll vad som dricks där, bara det innehåller alkohol.

Undrar om svärfar Kungen kommer att låta Daniel bjuda sina barndomsvänner på bröllop. Det kan ju bli en spännande kulturkrock när någon av Daniels barndomsvänner bjuder ut Kung Harald på parkeringen för att ta några klunkar ”Skogsstjärnan” ur dunken i bagaget. Jag brukar inte gilla folk som sprider fördomar och jag skäms egentligen över att vara en av dem, men det här är en så kul tanke att jag är beredd på att göra avsteg från min princip. Det lär väl bli en mer sofistikerad svensexa också, än att smörja in honom med smör och rulla in prinsen i en matta och skicka honom med ASG till Tyskland, något som jag har hört hända i inte fullt så kungliga kretsar.

I dag börjar skolelevernas sportlov. Så värst mycket sport lär det väl inte bli, om man inte räknar fingrarnas gymnastik över ett tangentbord som sport. Jag kan stå ut med det, då jag erkänner att jag knappast varit någon sportslig förebild för de tre ungdomar jag har i min närhet. De flesta evenemang; Vasalopp, världscuper och olympiska spel passerar utan att göra nåt avtryck hemma hos mig. Och jag klandrar inte den uppväxande generationen. För mig är det fullkomligt egalt om vi får fler guldmedaljer. Några nya uppfinnare, forskare och folk som kan annat än att färdas fort, skulle jag dock gärna se. På ett klassmöte – som tur är är det inte så många nuförtiden – skulle jag förmodligen bli utröstad. Z

Mer läsning

Annons