Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ungdomsmottagningen som inte räknas

/
  • ”Vi får tigga och be om allt, vi har inte ens en skylt som talar om var vi håller till”, säger kurator Ellen Anklew och barnmorskorna Kerstin Eriksson och Eva Jonsson.
  • ”När de bara hade flyttat ut våra saker från våra lokaler ilskande jag till och skrev ett brev till kommunen”, säger Kerstin Eriksson och visar brevet.

I 15 år har ungdomsmottagningen i Härjedalen drivits mer eller mindre ideellt av barnmorskorna Kerstin Eriksson och Eva Jonsson. De gör detta inom ramen för sina tjänster inom primärvården.

Annons

För att tas på allvar kan de tänka sig att bli en filial till ungdomsmottagningen i Östersund.

”Det finns endast en ungdomsmottagning i länet”, hävdar landstinget. Men hur det blir i framtiden ska utredas under våren.

– Vi har erbjudit Sveg stöttning från oss i Östersund men det vill de inte ha, säger Susanne Högberg, enhetschef på ungdomsmottagningen i Östersund. De är Härjedalens ungdomsmottagning och det är helt vedertaget.

– Det pågår en utredning där vi under våren ska titta på om det ska vara filialer till Östersunds ungdomsmottagning eller om det ska vara tonårsmottagningar ute i kommunerna och i så fall vad de ska ha för tillhörighet.

Fått flytta runt. Hon tror att personerna som jobbar själva, som de gör i Sveg, vill att det ska bli filialer.

– Men visar det sig att fler kommuner vill starta filialer och att de inte får något i budget då faller förslaget. Under våren kommer ett underlag som vi ska diskutera utifrån och det handlar förstås om samverkan, säger Susanne Högberg.

När vi hälsar på hos dessa eldsjälar i Sveg huserar de i två små rum på Folkets hus. De har fått flyttat runt en hel del.

– Vi har fått hålla till i rivningshus eller lokaler som blivit över, säger Kerstin Eriksson. Vi har letat lokaler själva och hittat gamla möbler i förråd hos landstinget.

– Under de 15 år vi hållit på har vi aldrig fått en enda krona till verksamheten. Vi vill ha en egen budget och bättre lokaler. Men det är klart att det kostar nästan ingenting när vi driver det så här.

Ellen Anklew är kurator och har nyligen börjar jobba tillsammans med Kerstin Eriksson och Eva Jonsson.

Inga investeringar. Hon tycker detta med lokalen är trist eftersom de inte kan göra lokalerna till sina egna.

I det avtal som finns skrivet mellan primärvården i Härjedalen och Härjedalens kommun står det att kommunen ska stå för lokaler och en kurator.

Men varför drog ni igång verksamheten?

– Framförallt för att det var ungdomsmottagningar på gång i Sverige och för att våra ungdomar inte skulle behöva resa, säger Eva Jonsson.

De fick med sig de lokala politikerna och ett avtal skrevs som gäller för ett år i taget om ingen av parterna säger upp det.

– Vi är med i riksorganisationen för Sveriges ungdomsmottagningar och betalar avgift dit.

Ändå räknas de inte fullt ut. De kan inte åka på utbildningar eller köpa in roliga saker. Det går inte att göra några som helst investeringar för att utveckla verksamheten. Dessutom klarar de endast av att ge information till årskurs 8 i de lokaler de har, men de hade önskat att de kunnat börja redan i årskurs 6.

Bygga förtroenden. Kurator Ellen Anklew börjar så smått komma in ordentligt i jobbet.

– Jag sitter med barnmorskorna i många samtal, nu vågar eleverna prata med mig också, säger hon. Det handlar främst om viktiga livsstilsfrågor. Ungdomarna är väldigt öppna och frågar mycket.

Hela verksamheten handlar om att bygga upp förtroenden bland ungdomarna. Att teamet lyckats väl förstår man då ungdomarna, som börjar plugga eller jobba på andra orter, ringer och bokar tid under lov eller ledighet.

– Vi har ofta varit med redan innan de föddes, skrattar Eva Jonsson.

De känner sig ständigt ifrågasatta. Vid studiebesök på ungdomsmottagningen i Östersund får de veta att ”de är den enda mottagningen i länet”.

– Men det är klart att ungdomsmottagningen i Sveg glöms bort då den ingår i den befintliga barnmorsketjänsten, säger Kerstin Eriksson.

Eldsjälar. Hon berättar lite hur det varit.

– År 2002 höll vi till i en villa, när vi kom som vanligt en torsdag var där en annan hyresgäst. Den nye hyresgästen hade dessutom bara flyttat ut våra saker, säger Kerstin Eriksson.

– Jag ilsknade till och skrev ett brev till kommunen och fick till svar att vi måste leta en ny lokal och blev hänvisade till en villa som skulle rivas!

Hon berättar också om hur de fått släpa med journalerna i stora kartonger eftersom inte datorerna fungerat i de lokaler de blivit anvisade.

Nu slipper de i alla fall det tunga momentet i verksamheten.

– Men då stängdes helt plötsligt nätet av med argumentet att det inte fanns någon verksamhet här...

De som arbetar med ungdomsmottagningen i Sveg brinner för detta, de är eldsjälarna som inte låter sig knäckas så lätt.Men frågan är vad som händer när dessa kvinnor går i pension, Kerstin Eriksson till exempel, har bara ett år kvar att jobba.

Mer läsning

Annons