Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två veteraner som funnit varandra

/
  • – Jag vet inte hur många öppna DKW det finns kvar i landet, säger Julius. Men jag tror att de är lätträknade.
  • På finsoffan  i vardagsrummet ligger skärmarna till DKW:n. På soffbordet finns blommorna kvar från 90-årsfirandet.
  • – Jag vet inte hur många öppna DKW det finns kvar i landet, säger Julius. Men jag tror att de är lätträknade.
  • Dags för ytterligare några timmar i garaget.
  • I det här skicket var DKW:n när Julius bogserade hem den 2003.
  • Så här långt hade Julius kommit förra sommaren.Foto: Julius Nilsson
  • Julius Nilsson, 90 år, renoverar en 20 år yngre veteran till toppskick.

Vilken 90-åring står i sitt garage stora delar av sin dag och sätter ihop en veteranbil? Inte många, men Julius Nilsson på Frösön tillhör den sällsynta skaran. Snart är hans smått unika DKW från 1938 klar.

Annons

Ensam i den lilla vita Frösövillan med blå knutar på byvägen bor Julius Nilsson, nyss fyllda 90 år. Kanske inget märkvärdigt med det, det finns många som klarar sig och bor ensam utan hjälp trots hög ålder. Det unika med Julius är hans hobby, som troligen ingen annan 90-åring har.

– Jag tillbringar en stor del av min tid nere i källaren där jag sätter ihop min gamla bil, en 61 år gammal DKW 1938, luxus cabriolet, berättar han. Den var nästan klar för några veckor sedan, men när jag startade den var det ett läckage i motorn så det var bara att sätta igång att riva ner bilen igen. Eftersom jag inte har någon motorlyft så var jag tvungen att montera bort skärmarna också för att inte skada dem när jag lyfte ur motorn.

Jag tittar förundrat på Julius. Här står en 90-årig farbror och berättar att han ensam lyft ur motorn på sin veteranbil med handkraft. Det verkar vara helt oslagbart.

När man tittar runt i Julius garage så imponeras man över alla verktyg, reservdelar och diverse saker som finns överallt. Man kommer att tänka på Karlsson på taket som myntade uttrycket ”prylarna till höger och grejorna till vänster”.

Julius börjar berätta om hur det gick till när han kom över sin sällsynta bil.

– Den här bilen har haft många ägare, även här i Jämtland, säger han. Själv köpte jag den 2003 av Ruben Sandberg på Sandberg och Jonssons åkeri. Då hade den stått i ett kallgarage ett antal år. Före honom hade en ung tjej som nyss tagit körkort haft bilen och det berättas att när hon kom in på en mack så flockades karlarna. Kul, tyckte hon innan det gick upp för henne att det var bilen som tilldrog sig deras uppmärksamhet.

Det ryktas om att den gamla DKW:n köptes ny av operasångaren Jussi Björling och hade sedan ett antal ägare i Stockholm innan den hamnade här i länet.

– Jag har faktiskt renoverat en exakt likadan bil tidigare men den var inte öppen. Den DKW:n ägs av Berners och finns väl där fortfarande.

För det är just på Berners som Julius har jobbat en stor del av sitt yrkesverksamma liv. Han anställdes som reparatör 1946 och blev så småningom verkmästare på lastbilsverkstaden. På fritiden renoverade han bussar och var bland annat med om att färdigställa den Scaniabuss som Maths O Sundqvist fick på sin 50-årsdag.

1968 gick Julius i pension och han kunde på allvar börja med sin hobby. Sedan dess har flera nyrenoverade projekt lämnat det lilla garaget på byvägen.

– När jag köpte den här bilen så började jag med att skruva ner den i detalj. Det låg bara en hög med delar härinne och varje del blästrades och målades.

– Min dotter har hjälpt till att sy en ny sufflett och själva lacken har jag också fått hjälp med. Annars har jag gjort allt själv. En stor del av tiden går åt att jaga delar och det blir några timmar i telefonen.

Nu är bilen lackerad i en ljusgul ton med svarta skärmar och svart bakdel. Man förstår att DKW:n kommer att väcka uppmärksamhet i sommar när Julius ska ut och köra sin ögonsten.

– Den är väl inget fartåk direkt eftersom den tvåcylindriga motorn bara är på 20 hästkrafter, men det räcker nog för mig, skrattar Julius.

Jag frågar i förbigående var Julius har skärmarna till bilen och han svarar att de finns en trappa upp. När vi senare under intervjun kommer upp till Julius vardagsrum ligger skärmarna där i soffgruppen. På soffbordet står blommorna från 90-års firandet.

– Jag är lite rädd om skärmarna, förklarar han. De blir så lätt repade. Därför får de ligga på ett ställe där ingen rör dem.

Det märks att Julius bor ensam i sin villa. Inte många fruar skulle vilja trängas med bildelar i finrummet.

Under hela renove ringen har Julius dokumenterat framskridandet med bilder och han har även en bild som är tagen den dag när bilen hämtades.

– Det syns att skicket inte var så bra då, säger Julius. Jag ska ta en ny bild när bilen är fullt klar. Då ska det bli kul att jämföra bilderna med varandra.

Mer läsning

Annons