Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Totala nollor görs till hjältar

Om du hade ett barn som blev påkört av ”Sveriges värsta bilförare”; skulle du då bli stolt över att det var en kändis som satt i bilen eller skulle du bli galen på att totala nollor görs till hjältar av TV4?

Annons

Fyrans tablå från i går är nåt att lägga på minnet. Först ett par timmar ”Let’s dance”. Efter det ”Bonde söker fru”. Sist i reprisblocket: ”Sveriges värsta bilförare”.

Att trean, femman och alla andra kommersiella kanaler har ett utbud av konstiga dokusåpor blandat med program av typen ”Fallskärmshopp som gick snett” skiter jag fullkomligt i.

Dessa kanaler har aldrig försökt ge sken av att vara något slags kvalitet. De är nöjda med 100 000 tittare när Anna Skipper dömer ut innehåll i diverse kylskåp. Men fyran försöker ge sken av att vara något slags kvalitet. En titt i tablån visar ganska omgående att de inte är något att räkna med.

Kanalen blir inte mer seriös bara för att Bengt Magnussons basröst går ner i knappt mätbara frekvenser.

Vi satt och diskuterade konceptet ”Sveriges värsta bilförare” och hittade flera framkomliga vägar i den dyngpöl som TV4 kallar medialandskap. ”Sveriges värsta plastikkirurg” borde väl vara ett format som får fyrans programdirektörer att gå i spinn. Kom ihåg var ni läste det först.

Att en 76-åring dör är väl egentligen bara naturens gång. Men att Ingo lade handskarna på hyllan kändes hårt. Jag har aldrig haft någon speciell relation till honom. Jag var faktiskt inte ens född när hans höger dundrade på Yankee Stadium. Men Ingo slog an en särskild sträng i mig. En sträng som jag tror finns i de flesta, oavsett sportintresse.

Det är lätt att tycka om framgång när den hamnar hos någon som förtjänar den. En arbetarkille från Göteborg blir världens mest firade idrottsman. En sådan berättelse har allt. I den kan alla identifiera sig. Jag har ingen aning om han var en speciellt bra boxare. Det bryr jag mig egentligen inte om. Ingo verkade vara en bra grabb. En sådan där som man önskar all framgång.

Nu är han borta. Men legenden lever och kommer att överleva långt efter att papperet i tidningarnas minnesbilagor gulnat.

Kombinationen bra grabb och eget hårt arbete mot succé är oslagbar. Just det där med bra grabb verkar ha varit det genomgående när det gäller Ingo. Många har yttrat sig om honom, men ingen har ens med en hostning antytt att han kanske inte var den hjälte vi alla har gjort honom till. Han var en av oss. Med en viktig skillnad. Han hade en högernäve som kunde släcka ljuset för en elefant.

Mer läsning

Annons