Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tack och adjö efter alla år på televisionen

Annons

Undrar om det kommer att bli som på film? Att jag vräker ned mina pärmar och pinaler i en för liten kartong, lämnar kvar orkidén, som jag fick av chefen då jag gjorde något bra, på skrivbordet. Undrar om jag grinar på avtackningen eller trycker fingret i ansiktet på överheten? Jag vet inte. Men jag vet att om exakt tjugo dagar lämnar jag arbetsplatsen för gott. Typ. För inte kan jag komma tillbaka på ett bra tag i alla fall. Är inte varslad, sparkad eller uppsagd. Är utlasad. På riktigt.

För tio år sedan var jag inget annat än en Duvedsjänta med journalistambitioner, just de ambitionerna måste ha lyst igenom någonstans för en dag såg jag mig själv skriva kontrakt med Sveriges statligaste Television. Stolt var jag. Som en tupp. Och något måste jag ju ha gjort rätt, för kvar är jag, än idag. Kvar i tjugo dagar till, det vill säga. Paragraf fem i lagen om anställningsskydd avslutas: Om en arbetstagare under en femårsperiod har varit anställd hos arbetsgivaren antingen i allmän visstidsanställning i sammanlagt mer än två år, eller som vikarie i sammanlagt mer än två år, övergår anställningen till en tillsvidareanställning. Kan ha missförstått det hela, men enligt lagtexten borde jag alltså ha rätt till tillsvidareanställning nu. Men hoppsan det är visst anställningsstopp. Så det som istället sker är att cheferna lägger huvudet på sned och säger det finns inget vi kan göra, ditt kontrakt går tyvärr inte att förlänga. Sedan levererar de glatt förslag på vad jag kan göra under den tre år långa karens som infinner sig innan jag återigen kan komma tillbaka till företaget. Passa på att resa, plugga, utbilda dig... Jodåtacksåmycket - jag har en femsiffrig hyra att betala och ett blöjbarn att försörja. M-å-s-t-e jobba. Då kommer förslaget om att starta enskild firma, för då kan jag ju komma tillbaka redan om sex månader. Det är det alternativet jag nappar på. Sjukt egentligen, att man tvingas bli egenföretagare för att få stanna kvar på gamla jobbet. Men nu är det så. Det blir enskild firma och frilans på riktigt och kanske, kanske kan jag komma tillbaka till företaget om sex månader. Om det då finns någon ledig tjänst förstås, inget kan utlovas.

Innan ni LAS-lovers slänger ur er arga kommentarer vill jag bara säga att det här är verkligheten i den bransch jag har erfarenhet av och att LAS säkert fungerar bättre inom andra yrkesgrupper. Men det vet jag ingenting om.

Jag hittar ett jobb, det är inte det (i skrivande stund finns, bara i Stockholms län, 5362 lediga tjänster utannonserade på arbetsförmedlingens hemsida), problemet är att de stora mediebolagen slösar bort kompetens. 20 dagar kvar att visa var skåpet ska stå...

Mer läsning

Annons