Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På Norsgården har föräldrarna fått snurr på verksamheten

/
  • Besökarna på fritidsgården i Rätan får skriva upp sig på en närvarolista. Här är det Sanna Olsén som signerar listan.
  • Åsa Sävelind väntar på sin tur i pingisturneringen.
  • De ungdomar som denna kväll är på fritidsgården i Rätan ägnar sig åt vad man skulle kunna kalla traditionella fritidsgårdsaktiviteter. Erika Sjöberg spelar sällskapsspelet rita – gissa med sina vänner.
  • En kväll i veckan har fritidsgården i Rätan, som drivs i föräldrarnas och Föreningen Norsgårdens regi, öppet för ungdomar från årskurs sex och uppåt. Rundpingis är en av de populäraste aktiviteterna. Här utmanar Robin Eriksson, Nicklas Bäckvik, Åsa Sävlelind och Pier Eriksson varandra.

När kommunen lade ner fritidsgården i Rätan tog byborna saken i egna händer. Sedan flera år tillbaka ser föräldrarna till att byns ungdomar har någonstans att samlas en kväll i veckan.

– Det är ingen uppoffring att vara här precis. Jag är lika gärna här som hemma, säger Jens Nyström, en av de engagerade föräldrarna.

Annons

Ute är det en typiskt grå jämtländsk höstkväll. Regnet hänger i luften och de fallna löven har blandat sig med den första snön och bildat någon form av brun gegga. I Rätan är det inte många själar som den här kvällen valt bort tv-soffan för att ge sig ut i det kompakta mörkret.

På Norsgården däremot, där det just den här kvällen bedrivs fritidsgårdsverksamhet, är det upplyst. Ljuset strömmar ut ur fönstren och lyser upp gårdsplanen framför det relativt nybyggda huset. Dörren står på glänt och inifrån byggnaden hörs stoj och bus. I lokalen är belysningen svag och det luktar svagt av blommig parfym.

I ena hörnet står ett pingisbord uppställt där två tonårsflickor utmanar varandra. På stolarna framför tv-apparaten sitter ett gäng ungdomar som mer eller mindre intresserat följer med i underhållningsprogrammet ”Idol” medan de pratar om den gångna veckan.

I luckan intill köket står godis, läskedrycker, frukt och lättare måltider uppställda. Små nummer talar om för den som är sugen hur mycket de olika produkterna kostar. Bakom disken står Jens Nyström och Pier Eriksson, föräldrarna som har ansvar över fritidsgården just den här kvällen, och Sara Stålhand, ordförande i Föreningen Norsgården.

– Här är det fritidsgård en gång i veckan där alla från årskurs sex och uppåt är välkomna, förklarar Sara Stålhand.

Men verksamheten bedrivs inte kommunalt, utan det är engagerade föräldrar som, tillsammans med Föreningen Norsgården, står för värdskapet.

– Det betyder att kan inte föräldrarna ställa upp blir det heller ingen fritidsgård, konstaterar Sara Stålhand.

Men det verkar inte vara svårt att hitta föräldrar i Rätan som är beredda att ställa upp för byns ungdomar.

– Det är ingen uppoffring att vara här precis. Jag är lika gärna här som hemma, säger Jens Nyström.

Pier Eriksson håller med:

– Det är riktigt kul att vara här och se den härliga stämningen mellan ungarna.

Tidigare, när Rätans fritidsgård fortfarande bedrevs i kommunal regi, huserade verksamheten i hälsocentralens gamla lokaler. När kommunen ville lägga ner beslöt sig föräldrarna i Rätan för att ta över ansvaret över gården. Verksamheten flyttade till gamla Norsgården, men hann inte vara i gång särskilt länge innan byggnaden brann ner till grunden i oktober 2003.

– När vi invigde nya Norsgården låg fritidsgården på is till en början, men sedan ett par år tillbaka har vi åter öppet varje fredag, säger Sara Stålhand.

Vanligtvis brukar det vara drygt 30 ungdomar per kväll på gården, men den dag som LT besöker Rätan är det något färre. Niorna vid skolan i Rätan har nämligen precis haft praktik och alla som praktiserat på annan ort har ännu inte hunnit komma tillbaka till byn.

De ungdomar som denna kväll är på plats ägnar sig åt vad man skulle kunna kalla traditionella fritidsgårdsaktiviteter.

Jennie Nordberg bor numera i Sveg men har släkt i Rätan och hälsar därför på i byn rätt ofta. Just den här kvällen har hon och hennes bästa vän sedan flera år tillbaka, Ilona Lusth, bestämt att de ska tillbringa på fritidsgården.

– Men egentligen spelar det ingen roll vad vi gör, det viktigaste är att vi kan umgås, säger Jennie Nordberg.

– Vad vi än gör tillsammans har vi roligt, tillägger Ilona.

Just den här kvällen utmanar de varandra i bordtennis, men de spelar inte för att vinna – bara för att ha någonting att göra.

– Vi försöker först och främst få i gång ett spel, inte slå hårda bollar så att den andra ska missa, säger Jennie.

Ett par timmar efter att gården öppnat ramlar ett gäng uppklädda tjejer in på fritidsgården. Den första delen av kvällen har de spenderat utanför korvkiosken ”Panget”.

– Det är tradition att gå dit och köpa någonting på fredagarna – sedan går vi hit, berättar Liv Ryder.

Just den här fredagskvällen föll valet på strips, men det har lika gärna kunnat bli en kebab eller någonting annat.

När den friterade potatisen är uppäten tar flickorna fram ett teckningsspel och sätter i gång att rita och gissa. I bakgrunden står tv-apparaten på och skrålar ut ”Idol”-deltagarnas insatser.

Flickorna är inte ense om vem av de tävlande som är duktigast och därmed borde kamma hem årets titel.

– Mariette är bäst, säger en av flickorna.

– Nä, snarare Tove, menar en av de andra.

Hur som verkar gänget på gården trivas.

– Jag bor i Brunflo, och är bara här och hälsar på. I Brunflo går vi aldrig till gården, det är inget kul där. Här verkar det vara mycket roligare, säger Karin Ramstedt.

På frågan vad skillnaden mellan fritidsgården i Brunflo och Rätan är har Karin inget svar, men Liv Ryder tror hon vet:

– Alla, och då menar jag alla, går verkligen hit på fredagarna. Det är en samlingspunkt liksom.

Mer läsning

Annons